Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsmarknaden 1931. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fackföreningsrörelsen och murarna: Säker
i sadeln, så länge tyglarna — solidariteten
— hålla.
(Teckning av Chatham.)
i 148. Från sistnämnda år hade även
levnadskostnaderna sjunkit med ungefär
12 poäng. Men oaktat den ökning av
reallönen, som detta medfört, hade
industriens arbetarlöner under dessa senare
år ytterligare ökats med genomsnittligt
51 öre per arbetsdag. Detta var
anledningen till att arbetsgivarna genomförde
sin lönereduceringsaktion, trots den
samtidigt med uppsägningsfristens slut
inträffade suspenderingen av
guldmyntfoten. De ansågo sig med så mycket större
skäl kunna göra det, då såväl regeringen
som riksbanksledningen avgåvo bindande
försäkringar, att den svenska kronans
inre köpkraft skulle upprätthållas.
Någon nämnvärd försämring av denna
kunde ej heller konstateras under sista
kvartalet lika litet som någon
fördyring av levnadskostnaderna. Tvärtom
var socialstyrelsens levnadskostnadsindex vid årsskiftet i poäng lägre än den
I oktober, d. v. s. efter valutaförändringen.
De förhandlingar, som omedelbart efter avtalsuppsägningarna togo sin början,
syntes till att börja med krönas med framgång och inge goda förhoppningar^
om en fredlig avveckling av hela avtalskrisen. Förhandlingarna koncentrerades
kring järnindustrien, d. v. s. järnbruken och de mekaniska verkstäderna med
deras tillsammans till omkring 90,000 uppgående arbetarestam. En särskild
förlikningskommission med överståthållare Elmquist som ordförande tillsattes.
Denna kunde den 21 december meddela, att den utarbetat ett medlingsförslag,
som enhälligt tillstyrkts av båda parternas delegerade och på vilket definitivt
svar begärts till den 9 januari. De inom pappersmasseindustrien under
förlikningsman Ekbloms ordförandeskap ledda förhandlingarna ajournerades den 30
december till den 16 januari. Beträffande hamnarbetet fördes lokala
förhandlingar, varvid överenskoms att, i avvaktan på centrala förhandlingar inför
förlikningsman, de gamla avtalen för hamnarna i södra och mellersta Sverige
skulle tillämpas intill den i februari. Vid enskilda järnvägarna träffades efter
förhandlingar under ordförandeskap av ordföranden i järnvägarnas
skiljedomstol, byråchefen G. Kihlmark, en överenskommelse, som gick ut på att
prolon-gera de gamla avtalsbestämmelserna för första halvåret 1932.
Under årets sista dagar blev det emellertid uppenbart, att medlingsförslaget i
järnindustrien skulle komma att förkastas vid omröstningen på arbetsplatserna.
Detta bakslag i arbetsfredssträvandena och de konsekvenser det kunde befaras
medföra beträffande avtalskrisen i övrigt gjorde, att året utgick under allvarliga
farhågor för en storkonflikt på arbetsmarknaden.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
