Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1937 - Erik Marks von Würtemberg - Lars Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Marks von Wiirtemberg.
Lars Tingsten.
Lars Tingsten.
Den moderna svenska armén såg en av sina vägröjare i general Lars Tingsten,
som den 10 september avled vid något över 80 års ålder.
Underlöjtnant vid Hälsinge regemente 1878, avancerade han sedermera vid
generalstaben och tillhörde där den kärntrupp, som under 1800-talets sista
årtionden verkade för arméns resande ur förfallet och framför allt för
värnpliktsidéns genomförande. Viktig blev hans insats som lärare i taktik vid krigsskolan
från 1884, och långt in på 1900-talet studerade kadetterna hans banbrytande
lärobok i ämnet. Under åren 1891—1900 var han lärare vid krigshögskolan och
1902—04 dess chef. Tidigt blev han också använd i det försvarspolitiska arbetet
och anlitades i riksdagens härför tillsatta utskott både 1892 och 1901 såväl
som i talrika militära kommittéer. År 1904 blev han överste och chef för
Norrbottens regemente samt 1905 i en ansvarsfull tid krigsminister i den
Lunde-bergska sa ml i ngsmin i stären och kvarstod i samma ämbete i de första Staaffska
och Lindmanska ministärerna till 1907. Detta år blev han kommendant i Boden
och gjorde där genom sin sexåriga insats i mycket fästningen till vad den blev.
Efter en kort tid som arméfördelningschef blev han 1915 inspektör för infanteriet
och verkade outtröttligt och framgångsrikt för detta vapenslags kontinuerliga
förbättring enligt erfarenheterna från världskriget. Därmed förvärvade han
inom arméns befälskårer hederstiteln »generalen av infanteriet». Som chef för
generalstaben från 1919 mötte han en varken lätt eller tacksam uppgift, när
den närmaste efterkrigstidens likgiltighet för försvaret satte in från vänsterhåll.
Då han 1922 avgick ur aktiv tjänst, kunde han med en energi, som icke lät sig
hindras av ålderdomens krämpor, fullfölja sitt mycket omfattande
krigsvetenskapliga och krigshistoriska författarskap. Han var fil. hedersdoktor vid Uppsala
universitet sedan 1927 och ledamot av Krigsvetenskapsakademiens 1 :a kl.
253.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
