- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sjuttonde årgången (händelserna 1939) /
144

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmskrönika 1939 - Flickskolorna kommunaliseras - Skyddsrum och evakuering - Kristidsnämnd och bensinkort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flickskolorna kommunaliseras.

Sistnämnda bygge stod i samband med kommunaliseringen av den högre flickundervisningen.
Femton privata flickskolor övertogos under sommaren av staden och omorganiserades till sex
kommunala flickskolor, förlagda till Östermalm, Norrmalm, Vasastaden, Kungsholmen, Bromma
och Södermalm. Innan byggnadsproblemen hade lösts, förblev undervisningen dock splittrad på
nästan lika många lokaler som förut.

En annan byggnadsfråga, som man sysslade med under detta år, gällde Gymnastiska
centralinstitutet. Det anordnades en arkitekttävlan, och ur denna utgingo arkitekterna Gunnar Wejke
och Kjell ödeen som segrare. Byggnaderna skulle förläggas på höjden mellan Stadion och
Östermalms idrottsplats, och kostnaderna beräknades till 4,5 mill. kr.

Med en gymnastisk fest utan like högtidlighöll man under sommaren hundraårsdagen av Pehr
Henrik Lings död. Inte mindre än 7 500 deltagare från 32 olika länder hade infunnit sig. I
samband därmed uppsattes i Stadshusets minneshall ett äreminne över gymnastikens fader.

Lingiaden var det största internationella evenemanget i Stockholm under 1939, men även
Internationella stadsbyggnadsfederationens kongress, som samlade nära 1 000 deltagare från 37
länder, tilldrog sig stor uppmärksamhet. I september skulle vidare Internationella Pennklubbens
kongress ha ägt rum i Stockholm, men detta författarnas världsmöte måste på grund av kriget
inställas.

Nacka gård, som omfattade en areal av 715 hektar, mest skogar och sjöar, köptes av
Stockholms stad för 2 350 000 kr. Större delen av området skulle reserveras för friluftsliv. Det i
förra årsboken omtalade köpet av Bogesund gick däremot i stöpet. Bogesund nämndes sedan i
samband med planerna på örlogsstationens förflyttning, men chefen för marinen, amiral de
Champs, som lät undersöka en mängd olika uppslag, föreslog till sist, att örlogsstationen skulle
förläggas till Erstavik. Detta skulle kosta 66 mill. kr., varav 44 mill. kr. kunde täckas genom
exploatering av Skepps- och Kastellholmarna samt flottans övriga områden i Stockholm. Men
denna fråga blev på grund av händelsernas utveckling undanskjuten, och flottan stannade
tillsvidare på sin gamla plats.

Skyddsrum och evakuering.

De åtgärder av militär natur, som vid krigets utbrott vidtogos för att trygga Stockholms
försvar, måste här förbigås. Om det civila luftskyddet kan sägas, att stora ansträngningar gjordes
för att förbättra det. Stadsfullmäktige anslogo exempelvis 3Vo mill. kr. till offentliga
skyddsrum. Torghandeln flyttades bort från Hötorget, som skyndsamt grävdes upp för att man skulle
kunna förse det med en undervåning, till vilken trafikanterna kunde ta sin tillflykt, om det
skulle komma anfall från luften. I andra fall sprängdes skyddsrummen in i berg. Hemskydd
hade tidigare organiserats i fastigheterna, och överståthållarämbetet ålade nu också
fastighetsägarna att göra upp planer för skyddsrum i hyreshusen. Fastighetsägarna voro i allmänhet
själva intresserade härför, och deras förening träffade avtal med ingenjörer och arkitekter om
sakkunnig hjälp. I många fall satte man genast i gång med att utföra förstärkningsarbeten i
källarna.

Frivilliga kurser, som anordnades för utbildning i luftskyddstjänst, fingo stor anslutning,
och man beräknade i början av december, att omkring 50 000 personer i Stockholm och dess
omgivningar hade skaffat sig sådan utbildning. Luftskyddschefen, intendent Erik Forsselius,
meddelade att Stockholms luftskydd nu kunde sätta 45 fullt utrustade brandkårer i omedelbar
aktion, om det skulle behövas — medräknades förorterna, steg antalet till det dubbla. Vidare
fanns det 2 000 personer, som hade utbildats för sjukvårdstjänsten. Han beräknade, att 120 000
personer skulle komma att lämna Stockholm, om evakuering måste tillgripas, och av dem hade
75 000 själva ordnat sin inkvartering.

Hur det skulle bli vid den eventuella evakueringen var en livligt diskuterad fråga. Enligt en
plan, som hade uppgjorts före kriget, skulle en tvångs förflyttning till förorterna ske, men detta
ansågs nu liktydigt med att föra befolkningen ur askan i elden. Planen omarbetades, och
därvid utgick man ifrån, att inkvarteringarna i största möjliga utsträckning skulle ordnas på
frivillighetens väg och att större delar av landet skulle tas i anspråk. En utrymningschef
tillsattes — andre folkskolinspektör Karl Steenberg — och allmänheten fick på polisstationerna
hämta formulär, som skulle fyllas i. Det visade sig som sagt, att 75 000 personer själva ordnat
sin inkvartering. I denna siffra ingingo 16 000 skolbarn. Antalet skolbarn, som vid en eventuell
evakuering måste lämna staden, var emellertid 37 000, och åtgärder vidtogos för att förlägga
återstående 21 000 i internat i Södermanland, Uppland, Västmanland, Dalarna och Jämtland.

Kristidsnämnd och bensinkort.

Beredskapsåtgärder vidtogos också i fråga om livsmedelsförsörjningen. Stockholm fick en
kristidsstyrelse och en kristidsnämnd, men de behövde tillsvidare inte göra annat än ordna
utdelningen av beredskapskorten, som skulle finnas, om en ransonering bleve nödvändig, och samla

144’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:26:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1939/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free