- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugoandra årgången (händelserna 1944) /
156

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1944. Av redaktör K. O. Hammarlund - Inställd kolimport skapar nya bränsleproblem - Åtstramning av biltrafiken. — Ett nytt drivmedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Början på en karaktäristisk kristidsannons.

kommissionen utarbetat två alternativa planer, en normal försörjningsplan och
en s. k. nödplan. Om kolstoppet inträffat den 1 juli, vilket man räknat med, skulle
normalplanen ha tillämpats till nyåret och därefter nödplanen. Men det kom in
en bel del kol under eflersommaren, och denna lades till större delen i reserv.
Därigenom kunde man skjuta på nödplanens ikraftträdande.
Bränslekommissionen var sålunda inriktad på en avvaktande politik. »Även utan att hemfalla åt
oplimism bör man dock från början inte utesluta möjligheterna av en viss
kolimport redan nästa sommar», sade statsrådet Domö.

I detta sammanhang bör kanske också beröras bränslefrågans stora stötesten,
transporlfrågan. Med de ökade kraven på vedbränsle steg behovet av
järnvägsvagnar från C85 till 915 om dagen. Men om nödplancn skulle sättas i verket,
behövdes 1180 vagnar, d. v. s. ett trettiotal fullastade vedtåg om dagen.

Dessa väldiga problem bekymrade inte nämnvärt allmänheten. Däremot var
intresset mycket livligt för den del av bränsleförsörjningen som heter
varm-vatlenproblemet. Under hela bränsleåret 19-12—43 fick varmvatten inte
tillhandahållas mer än 8 dagar. Men under tiden oktober 1943—april 1944 var
varmvatten-beredningen oavbrutet tillåten. Under våren, sommaren och hösten rådde förbud,
men den 1 oktober släpptes varmvattnet åter fritt. Anledningen härtill var inte
enbart välvilja mot allmänheten. Vi fingo in allt mindre kol som var lämplig för

gasverken, lin mängd gas gick åt for
enskild varmvattenberedning, som skulle
kunna skötas centralt i
värmeledningshusen med därav följande gas- och
kolbesparing. Värderingen av förmåner och
nackdelar i fråga om kol- och
vedförbrukningen gjordes till föremål för mycket
grundliga utredningar. Det visade sig alt
varmvattenförbudet för Stockholms
vidkommande medförde en månatlig
mer-förbrukning av 4 000 ton kol. Helt fri varmvattenberedning i hyreshusen
medförde däremot en månatlig merförbrukning av G0000 kbm ved. Frigivningen av
varmvattnet skedde för en kort period, under vilken allmänhetens förmåga till
klok hushållning skulle sällas på prov. Faslän provet inte utföll helt
tillfredsställande, förlängdes förmånen 1 i 11 den 15 januari 1945.

Under höstmånaderna övervägdes allvarligt möjligheterna för en
gasransonering. För alt så vitt möjligt undvika den besvärliga proceduren, drevs en energisk
propaganda för sparsamhet med gasen. Slagordet löd »Spar på gasen för alt få
behålla den fri». Till hushållen sändes en prydlig kartong med goda råd från
»Fru Sparlåga» och med plats för anteckningar om gasförbrukningen per vecka.
Förbrukningen visade en ganska oregelbunden kurva, och bränslekommissionen
hade regeringens fullmakt att vidtaga åtgärder för en ransonering av gasen.

Åtstramning av biltrafiken. — Ett nytt drivmedel.

Frånvaron av bensin i allmänna marknaden upphörde tidigt att vara ett
problem för kristidens bilism. När bensinen under 1944 någon gång fördes på tal,
skedde det endast i samband med efterkrigsplaneringen. Däremot var
gummibristen kruxet för dagen. Några större förändringar inträffade icke, men fr. o. m.
den 1 maj gällde nya bestämmelser för biltrafiken. Gammalt och nylt
sammanfördes i ett cirkulär från trafikkommissionen med »anvisningar för tillämpningen
av IG par. Kungl. Maj:ts kungörelse den 2 maj 1941».

För personbilar och mindre lastbilar infördes inga ändringar ifråga om
kör-räjongerna. Iläjongen definierades sålunda: det tillåtna avståndet, fågel vägen
räknat, från fordonets respektive företagets eller nederlagets hemort. Körsträckan

156

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1944/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free