Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret 1944. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yppersta den högt begåvade skådespelerskan någonsin utformat. Vid sidan av
denna idealiska Porlia stod Mai Zetterling som en i sitt mindre format lika
idealisk Nerissa. Och av Shylock hade Holger Löwenadler med storartad inlevelse
gjort ett lungt, klumpigt, dumslugt troll, som när det i domstolsscenen ställs inför
det klara mänskliga förnuftet i Portias skepnad spricker som trollen gör i
soluppgången.
Efter en inte helt lyckad presentation av Knud Sønderbys väl hårt konstruerade
och pretentiösa problemdrama »En kvinna är överflödig» följde så andra
delen av »Till Damaskus». Stycket hör ju till Strindbergs ojämnaste och
faller särskilt mol slutet rent katastrofalt. Men det innehåller dock några
utomordentliga scener, främst den makabra guldmakarbanketten, vilka också gjorde
stark effekt i Olof Molanders kongeniala, sällsynt suggestiva iscensättning. Helt
säkert är del även till stor del Molanders förtjänst att så många av våra
skådespelare överträffar sig själva i Strindbergsroller. Så var fallet också här. Lars
Hanson gav som Den okände en gripande bild av det sjuka, splittrade,
upproriska geniet, och Märta Ekström som Damen var lika äkta och levande som
furien i de första akterna och som madonnan i den vid premiären tillagda akten
ur Till Damaskus III. Intrycket av en också ur spelsynpunkt briljant föreställning
förstärktes ytterligare av kvällens gäster, Gerda Li]ndequist som modern, Hugo
Björne som confessorn och Anders Henrikson som Damens förre man.
Närmast följande program var »Byggmcster Solness» i framförande av
Fri norsk sccne, varvid Johanne Dybwads sondotter Stella med framgång
debuterade som II i I de Wangel. Som vårens sista program gavs så Marika Stiernstedts
»Attentatet», ett drama från det ockuperade Paris, som endast behövt
starkare puls och raskare takt för att bli ett fullt tillfredsställande skådespel. Vid
sidan av de beprövade krafter, Inga Tidblad, Tora Teje och Uno Henning, som
uppbar huvudparten av de mer
framträdande rollerna, lade man här märke till
Carl Hugo Calander, vilken som den
sympatiske lyske löjtnanten hade sin första
större uppgift och löste den på ett sätt
som berättigade till betydliga
förhoppningar.
Höstsäsongen inleddes med Saroyans
»De vackra människorna», en
älskvärd, 0111 än föga dramatisk scendikt
om godhetens och fanlasiens makt, där
man särskilt fäste sig vid debutanten Jan
Molanders gestaltning av en sjuttonårig
blivande skald. Efler ett vårdat
framförande av »Innanför murarna»,
Henri Natha nsens behagliga bild av
idylliskt judiskt familjeliv i ett Köpenhamn
långt före alla världskrig och
ockupationer, gavs sedan Slrindbergs
»Kronbruden»! regi av Olof Molander. Alt det
blev en i många avseenden
beundransvärd, om än ibland något överregisserad
föreställning behöver ju knappast sägas.
Men fastän Gerd Hagman som Kersti
genom sitt spel särskilt i de senare akterna
kunde sägas definitivt ha stigit fram i
första ledet bland våra skådespelerskor,
Den norske teaterchefen Ilatfdan Christensen med den
norska skådespelerskan Stella Dybwad, vilken gjorde en
bemärkt prestation i »Byggmester Solness» på Dramalen.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
