Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy 1946. Av civilingenjör Axel Härlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk revy 1946.
Av civiling. AXEL HÄRLIN.
Ett vidgat tekniskt utbyte med omvärlden var ett av årets mest utmärkande drag.
Industriens behov av kraftig upprustning motverkades av en kännbar
knapphet på material och arbetskraft.
Kolimporten visade en klart uppåtgående tendens, medan koksimporten
fortfarande gick trögt. Oljebränslena flöt till desto rikligare, till stor lättnad på
många områden. Hushållen fick ökad bränsletilldelning, varmvatten kunde
tillhandahållas praktiskt taget hela året i oljeeldade hus och i andra fr. o. m. 1
oktober, och gasransoneringen upphävdes mot slutet av året. Krafttillgången var god.
Vid skifferoljebolagets anläggning i Kvarntorp installerades en
förbränningsugn för skifferkoks; det värme som därigenom kan tillvaratagas beräknades
motsvara c:a 50 000 ton stenkol per år, varjämte svavelgasernas skadeverkningar
på växtlighet m. m. till större delen förhindras. I bolagets utvecklingsarbete ingick
flygbensin, bränsle för reaktionsmotorer, transformator- och smörjoljor samt
»flytande gas» för hushållsändamål. Möjligheten att utvinna uran ur skifferaskan
omnämndes.
I Ryssland utnyttjades fattiga kolgruvor genom förgasning av kolet nere i
gruvan, alltså en motsvarighet till Ljungströms metod att utvinna olja ur skiffer.
Idén skall redan 1898 ha framförts av den ryske kemisten Mendelejev.
En snabbutredning rörande praktiskt inriktad forsknings- och
försöksverksamhet på torvområdet påbörjades.
I Stockholm planerades en kommunal försöksanläggning för värmedistribution
inom ett större bostadsområde. Hela Reykjavik uppvärmes med vatten från de
varma källorna i Reykir, 14 km från staden. Vattentemperaturen är c:a 80° vid
källorna och sjunker 3 à 4° under vägen.
Planerna på en oljeledning genom Sverige togs upp på nytt. Med hjälp av
amerikansk expertis utarbetades en detaljerad plan, omfattande en 200 mm ledning för
råolja och en på 100 mm för bensin, bägge av stål och helsvetsade.
Transportkapaciteten skulle bli 1 700 000 resp. 300 000 ton per år och hastigheten 2 km/tim.
En kostnad på 20 milj. kr. nämndes. Ledningarna skulle sträcka sig från Göteborg,
eventuellt även från Uddevalla, över Karlstad och Örebro till Stockholm, med
avgreningar till en del platser i Bergslagen samt till Nynäshamn. Planerna
överlämnades till en statlig utredning. Bergslaget köpte i USA ett oljeraffinaderi med bortåt
1/2 milj. tons kapacitet, ursprungligen beställt av kinesiska regeringen.
Johnsonkoncernen beslöt förlägga ett raffinaderi till Arendal invid Göteborg. Ett
raffinaderi i Kvarntorp diskuterades i samband med oljeledningsplanerna. De sedan
flera år pågående borrningarna efter olja vid Falsterbokanalen kröntes såtillvida
med framgång, att tydliga oljespår visade sig på bortåt 1 900 m djup i borrhål
nr 2; nr 1 övergavs sedan man nått drygt 1 400 m ner. En oljeledning från
Persiska viken till Haifa vid Medelhavet planerades, med brittiska staten som en av
huvudintressenterna. Storleksordningen framgår av dimensionerna 600 mm och
1 930 km samt kostnaden 30 milj. pund.
Av det oceangående tonnaget hade uppskattningsvis CO % oljeeldade pannor,
20 % koleldade pannor och 20 % motorer mot 30, 46 och 24 % 1939.
En samordnad femårsplan utarbetades för den svenska järnindustriens
utbyggnad till 40 % större produktion, i den mån framför allt den redan ytterst knappa
arbetskrafttillgången kan ökas. Under kriget nåddes goda resultat i USA och
Ryssland med användning av syrgas i de metallurgiska processerna, varigenom
produktionen kan ökas högst betydligt och bränsleåtgången minskas. Syrgas-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
