- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugofemte årgången (händelserna 1947) /
142

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rekordartad avtalsrörelse. Av redaktör Th. Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ser gällde, att de medförde löneförhöjningar med genomsnittligt 10 proc. För
manliga industriarbetare var lönehöjningen mellan 7 och 8 proc., medan de
kvinnliga yrkesarbetarna fick mellan 10 och 12 proc., varigenom löneklyftan
mellan manliga och kvinnliga arbetare ytterligare minskades. För grupperna
utanför den egentliga industrien blev lönehöjningarna något högre, i genomsnitt
11—12 proc. för manliga och 13—14 proc. för kvinnliga arbetare.

Vad beträffar höstkvartalets så att säga ordinarie avtalsförhandlingar, d. v. s.
angående sådana avtal, som hade sina uppsägningstider förlagda till tiden
närmast före eller närmast efter årsskiftet, förde de en tynande tillvaro, där de ej tills
vidare blev halvt förpuppade under en kort tids rent formella förhandlingar
för att sedan ajourneras in på det nya året, i de fall där inte vederbörande redan
från början inskränkt sig till att enas om uppskjutande av uppsägningstiden.
Detta berodde ingalunda därpå, att det ej brådskade med dessa förhandlingar.
Tvärtom artade sig dessa att för denna avtalssäsong slå alla tidigare rekord, enär
omkring en halv miljon arbetare och anställda denna gång var i lönerörelse, varav
drygt 4’0’0 OOO tillhörde industrien. Den avvaktande inställningen berodde i
stället på den särskilt stora betydelse avtalsförhandlingarna fått, därigenom att de
denna gång i högre grad än någonsin tillförne måste ses mot bakgrunden av den
ekonomiska utvecklingen i landet och kampen mot den hotande inflationen,
vilken ju ansågs ha sin farligaste tillskyndare i den ännu alltför stora köpkraften.

Situationens allvar blev starkt belyst vid årets Arosmässa, där lönefrågan
utgjorde det egentliga diskussionsämnet och representativa talesmän från båda
parterna gjorde betydelsefulla deklarationer. Det påvisades där, att för de
manliga industriarbetarna, enligt en av LO själv verkställd uppskattning,
nominallö-nerna under tiden 1939—1947 i genomsnitt ökat med 75 proc., samtidigt som
levnadskostnadsindex stigit med endast cirka 56 proc., vilket ju innebar en
reallöneökning med ungefär 12 proc. För de kvinnliga arbetarna hade denna ökning
varit ännu större På grund härav hade riksbanksfullmäktige i mitten av oktober
dragit den slutsatsen, att »varje utrymme för ytterligare höjning av lönerna
saknades». I anslutning härtill hade LO i cirkulär till sina förbund ålagt dem största
möjliga återhållsamhet, och direktör Bertil Kugelberg i Svenska
arbetsgivarföreningen förklarade under Arosmässan, att föreningen — enär ytterligare
inkomstökning ej skulle medföra någon verklig standardförbättring — inte nu ville gå med
på några ytterligare höjningar. Enda undantaget skulle vara, förklarade han, de
sedan 1945 gällande tvååriga avtalen, där vederbörande ännu ej kunnat
tillgodogöra sig ovan nämnda tidigare löneförbättring. Detta föranledde
förbundsordföranden i LO, Erik Falk, att visserligen instämma i kravet på återhållsamhet men
dock påyrka att undantag även skulle göras för de lågavlönade grupperna, för
kvinnorna samt för höjning, motiverad1 av nya dvrortsgrupperingar.

I de nya avtalsförslag, som från arbetarhåll framfördes under årets sista
veckor, hade emellertid ringa, om ens någon hänsyn tagits till LO:s
moderations-paroll. Följden blev också att i intet fall uppgörelser kunde träffas under det
gamla året. I de fall, där förhandlingarna ej utan vidare förklarats avbrutna, hade
de ajournerats till någon dag i januari månad. På så sätt blev den vid varje
årsskifte numera vanliga eftersläpningen av ouppgjorda avtalsrevideringar vid 1947
års utgång större än den någonsin tidigare varit, enär praktiskt taget hela
avgörandet vräktes över på det kommande årets förhandlingar.

142

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1947/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free