Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1947 - Finland. Av redaktör Fredrik Valros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredsförhandlingarna i Paris föregående höst hade icke givit Finland de
lättnader man väntat sig på en del håll. Vid årsskiftet 194©—1’947 var intresiset
beträffande freden inriktat på frågan, när den skulle bli verklighet. I slutet av
januari hade Finlands riksdag för sin del, efter en kort procedur, slutbehandlat
ärendet och givit regeringen fullmakter att underskriva fördraget. I början av
februari anträdde Finlands fredsdelegation, ledd av utrikesminister Enckell, sin
färd till Paris, där fördraget undertecknades den 10 februari. Sedan dröjde det
ända till slutet av augusti, innan Sovjetunionen ratificerade det. Ännu återstod
emellertid deponeringen av ratifikationsinstrumentet i Moskva. Den 15
september gjordes detta — en händelse som livligt kommenterades i pressen. Därpå
följde i rask takt de ovan antydda avvecklingsåtgärderna.
Betraktas fördraget ur synpunkten av vad Finland förlorat genom sina
landavträdelser och vad skadeståndet innebär, betydde vapenstilleståndets
förvandling till fred ingenting. Men rent principiellt var förändringen dock stor.
Relationerna mellan Finland och Sovjetunionen blev genom denna övergång hänvisade
till de vanliga diplomatiska vägarna och underhandlingsformerna.
Inrikespolitiskt betydde skyddslagens och censurens avskaffande en större rörlighet, låt vara
att censuren under de sista tiderna i praktiken föga hade erinrat om sin
existens. Beträffande Finlands förhållande till Sovjet kan man annotera det besök,
som kontrollkommissionens ledare, generalöversten Sjdanov, gjorde i
Helsingfors i början av februari under den tid Finlands fredsdelegation vistades i Paris.
Vad ban därvid yttrade om Sovjetunionens syn på Finlands politiska
förhållanden betraktades på alla håll såsom synnerligen märkligt.
Medan Finland väntade på fredsfördragets ratificering, hade regeringen i
mitten av juni av riksdagen fått fullmakt att anhålla om landets medlemskap i
Förenta Nationerna. Beslutet därom fattades dock av regeringen först några dagar
efter det fredsinstrumentet deponerats i Moskva. Tidigare på sommaren var den
stora utrikespolitiska frågan, huru Finland skulle ställa sig till den inbjudan det
fått mottaga att vara med vid Pariskonferensen, som behandlade Marshallplanen.
Under några dagar debatterades frågan med utomordentlig intensitet i pressen,
också utanför Finland. Riksdagen hade semester då, men dess utrikesutskott var
samlat, och det uppgavs att majoriteten inom detta var böjd för ett deltagande i
konferensen. Begeringen beslöt emellertid att avstå; det hänvisades i
motiveringen bl. a. till att Finlands politiska ställning ännu inte stabiliserats genom ett
definitivt fredsfördrag. Svaret markerade också, att Finland vill hålla sig utanför
de världspolitiska konflikterna.
På tal om Finlands utrikespolitiska umgänge kan man anteckna, alt flera
delegationer under året besökt Moskva för underhandlingar om rent ekonomiska
frågor och praktiska arrangemang. I slutet av februari tillsattes en delegation för att
förhandla om transitotrafiken genom Porkkalaområdet och Saima kanal.
Delegationen reste till Moskva i mitten av mars, och i slutet av maj undertecknades ett
avtal om Porkkalatrafiken. Fem månader senare offentliggjordes bestämmelserna
om huru denna trafik skulle ordnas, och den 11 november gick det första tåget
från Helsingfors genom nämnda område till Karis. Lika framgångsrika var icke
underhandlingarna om Saima kanal. Däremot kom ett stort händels- och
trafikavtal till stånd i slutet av november; uppgifter om avtalets innehåll publicerades
de första decemberdagarna. Medan underhandlingarna om detta avtal pågick,
besökte en stor regeringsdelegation Moskva med anledning av oktoberrevolutionens
30-årsjubileum. Till denna kategori av underhandlingar får man också räkna
februariavtalet om försäljningen av Jäniskoski och Niskakoski till Sovjetunionen,
om böterna för de försenade skadeståndsleveranserna — Sovjet efterskänkte
26’GO’OO gulddollar — och om ändringarna i skadeståndsprogrammet. Den ®0
augusti undertecknades ett fördrag, vari Finlands skadeståndsbörda korrigerades
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
