Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy. Av civilingenjör Axel Härlin - Bränsle-, värme- och kraftteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop i rörgraven. Ca 175 000 ton stål beräknades åtgå, och omkring 2 000 man var
sysselsatta med bygget, som väntades gå lös på 250 milj. kr., vartill skulle
komma 80 milj. för tio kompressorstationer om totalt bortåt 70 000 hk.
Borrningarna i sydvästra Skåne efter salt (och i bästa fall även olja)
fortsattes. Ett borrhål i Svedala hade vid årsskiftet nått mer än 1 500 m djup.
Världens största dubbelrotationsturbin, en Ljungströmturbin om 65 000 kW,
togs i bruk i Västerås ångkraftverk.
Vattenkraftens utbyggnad bedrevs i febrilt tempo, och de senaste årens
besvärliga effektbrist kunde avsevärt reduceras genom färdigställda kraftverk.
Sålunda igångkördes första aggregatet vid Hjälta i Ångermanälven (55 000 kW), vid
Hölleforsen i Indalsälven (40 000 kW) och vid Skallböle i Ljungan (12 000 kW).
I Harsprånget skedde genombrytningen i den nära 3 km långa avloppstunneln,
som har en area om 190 nr. Omedelbart nedanför Harsprånget planerades ett nytt
kraftverk, Liggaforsen, för 107 000 kW effekt vid 42 m fallhöjd. Krångedebolaget
började bygga ett kraftverk vid Storfinnforsen i Faxälven ovanför Ramsele (50
m fallhöjd, 100 000 kW i tre aggregat).
Det stora kraftverket i Nilen vid Assuan konstruerades för en effekt om 350 000
kW och beräknades kosta ca 150 milj. kr., därav 45 milj. för turbiner och elektrisk
utrustning från Sverige. Som blivande avnämare av kraften räknade man med
stora kvävegödsel- och stålindustrier. I Pakistan planerades under svensk och
brittisk medverkan stora vattenkraft- och bevattningsanläggningar.
En ytterligare 380 kV stamlinje utöver Harsprångslinjen projekterades för
sträckan Storfinnforsen—Kilforsen—Enköping. Linjerna skulle byggas med
du-plcxlinor, d. v. s. två linor per fas, varigenom förlusterna reduceras. De bägge
linorna hålles på bestämt avstånd från varandra, 45 cm, med ett distansjärn
ungefär på var 150 :e meter, och för att lätt kunna sätta fast järnen åker montören på
en linbanevagn, som löper på själva kraftledningen.
Vattenfallsstyrelsen förberedde kraftöverföring till Gotland från
Västervikstrakten, en sträcka om ca 90 km. Till en början skulle en 120 mnr
likströmskabel för 100 kV användas med återledning genom vattnet; när effektbehovet
sedermera stiger, nedlägges en andra kabel för återledningen. Maximalt beräknas
40 000 kW kunna överföras efter full utbyggnad.
Frågan om kraftöverföring från Norge till Danmark via Sverige var föremål
för upprepade expertöverläggningar, som resulterade i ett definitivt förslag, bl. a.
innefattande utvidgningar av ett par norska kraftverk och en ny 220 kV-linje
mellan Oslo och Hälsingborg. Preliminärt nämndes ett energibelopp om 0,6
miljard kWh/år och en kostnadssiffra på ca 120 milj. kr.
Lovande försök pågick vid Tekniska högskolan med syfte att genom
transduk-torer kompensera den kapacitiva effekten på stora kraftledningar och därigenom
öka den nyttiga överföringsförmågan, varigenom mycket stora besparingar
väntades bli möjliga.
En nybyggd kraftledning i närheten av Fagersta utnyttjades för en
undersökning av förloppet vid blixtnedslag. Spänningsstötar på ca 1 miljon voit och
med 30 miljondels sekunds varaktighet alstrades i Aseas
högspänningslabora-toriuin i Ludvika, och deras förlopp utefter kraftledningen studerades med
oscillografen Koronans dämpande inverkan visade sig vara betydligt mindre än
väntat, jordmotståndets däremot större.
Ett fel på en kraftledning kan med stor noggrannhet lokaliseras enligt en ny
metod. Ljusbågen i felstället utsänder elektriska vågor som fortplantas till
ledningens ändpunkter. I den närmaste ändpunkten startar den inkommande vågen
ett tidorgan, ett "mikro-stoppur", i den bortre ändpunkten utlöser den en
radioimpuls, som stoppar tidorganet, när den når detta. Den av tidorganet registrerade
tiden motsvarar tydligen dubbla avståndet från felstället till bortre ändpunkten.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
