Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärkebiskop
Damaskinos
propagandörer. Såsom rysk agent i Tyskland
stod han som anklagad i den berömda
processen om riksdagshusbranden men kunde ej
fällas av domstolen. Han var därefter
generalsekreterare i Komintern tills denna
organisation upplöstes 1943. Efter det tyska
nederlaget installerades han som rysk satellit i
Bulgarien, där han emellertid begick misstaget
att solidarisera med Jugoslaviens diktator,
marskalk Tito, i strävandena att skapa en slavisk
balkanunion, relativt självständig gentemot
Moskva. Han träffades av Kremls bannstråle
men gjorde ödmjuk avbön. Under nästan hela
1949 vistades D. i Ryssland, där han vårdades
för en svår leversjukdom, och han dog på ett
sjukhus utanför Moskva.
Ernst Estlander, finländsk professor i
rättshistoria (* 1871—† 7/4). E. var en av de
främsta företrädarna för den finlandssvenska
rättstraditionen. Under ofärdsåren vid
sekelskiftet under Bobrikovregimen intog han en
förgrundsplats i det passiva motståndets led. I
finska riksdagen var han en lång följd av år
den svenska riksdagsgruppens ordförande.
James V. Forrestal, amerikansk
försvarsminister (* 1892—† 22/5). F. ägnade sig efter
studier vid Princeton University åt
affärsverksamhet. År 1940 kallades han av president Roosevelt
att biträda Frank Knox som marinminister, och
när denne avled 1944 blev F. hans efterträdare.
I samband med försvarets omorganisation 1947
utsågs ban till USA :s förste
koordinationsminister för försvaret. På denna post kvarstod
han till kort före sin död, då överansträngning
tvingade honom att dra sig tillbaka.
Aage Friis, dansk historiker, professor
(* 1870—† 6/10). F. som var en av de mest
framträdande bland 1900-talets nordiska
historiker blev professor vid Köpenhamns
universitet 1913 och kvarstod till 1935. Vid sidan av
sin akademiska lärargärning utförde han ett
omfattande historiskt forskningsarbete. Åren
1907—1910 var han danska utrikesministeriets
rådgivare i nordslesvigska frågor, och på den
uppgörelse om Nordslesvig som träffades efter
första världskriget övade han betydande
inflytande. Hans största historiska verk var en rad
volymer om den nordslesvigska frågan från
1864 till 1879, ett arbete med vilket han var
sysselsatt ännu de sista dagarna före sin död.
Aage Friis Henri Giraud
Henri Giraud, fransk general (* 1879—
† 11/3). Genom tre lyckade flyktförsök undan
tyskarna blev G. en av det andra världskrigets
legendariska gestalter. När han andra gången
lyckats ta sig fram till Pétains zon i Frankrike,
nödgades han fly vidare till Nordafrika. Här
utspann sig en maktstrid mellan honom och
general de Gaulle, vilken den senare vann
efter en hård och bitter kamp.
Harald, prins av Danmark (* 1876—† 30/3).
H. var broder till framlidne kung Christian X
och kung Haakon av Norge. Under 25 år stod
han som beskyddare för danska
hästsportor-ganisationer och deltog personligen i
ryttartäv-lingar, tills avtagande syn tvang honom att
avstå från aktivt deltagande.
Gustaf Komppa, finsk kemist, professor
(* 1867—† 20/1). K. blev 1908 professor i kemi
vid Tekniska högskolan i Helsingfors och
innehade denna post till 1937. Han kallades 1935
till kansler för Åbo finska universitet och
beklädde detta ämbete till 1945. Han gjorde sig
främst känd som banbrytare inom
terpen-kemien.
August Krogh, dansk fysiolog,
Nobelpristagare (* 1874—† 13/9). K. var en av Danmarks
stora internationellt berömda vetenskapsmän
och hans laboratorium var ett vetenskapligt
centrum, där forskare från hela världen
utförde betydelsefulla arbeten. Hårkärlens funktion
och regulation togs av K. upp till behandling
från en helt ny sida, och hans undersökningar,
som närmast rörde musklernas blodförsörjning,
ledde till nya rön i fråga oin dessa kärls
fysiologi. År 1920 erhöll han Nobelpriset i medicin
och fysiologi. På hans initiativ upprättades
Nordiska insulinlaboratoriet.
William Hulme, viscount Leverhulme,
brittisk industrichef (* 1888—† 27/5). Lörd
Leverhulme var en av Storbritanniens rikaste män
och chef för den världsomfattande Lever
Brothers, som kontrollerar företag i tvättmedels-,
olje- och margarinbranscherna i 40 länder. Han
dog i Minneapolis under en resa jorden runt
tillsammans med sin familj.
Louis II, furste av Monaco (* 1870—† 9/5).
Innan han blev regent 1922 hade han
tjänstgjort i franska armén och under första världs-
Friedrich Bergius
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
