Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försedd med en så förfärlig andlig
fullmagt, och i förlitande på de anspråk
Christian trodde sig äga på Svenska Kronan,
jemte det partie, som han i detta Rike ägde,
anföll han det samma 1519, ehuru utan
framgång. Men följande året gynnades han af
lyckan, då han inbröt med en vida
öfverlägsen krigshär, och fann mindre motstånd,
sedan Riks-förståndaren blifvit dödligen sårad,
i första drabbningen mot de Danske[1].
Svenskarne, som nu mera voro utan
Regent, råkade i bestörtning och förvirring.
Efter et kort motstånd, som i synnerhet
Sturens hjeltemodiga Enkefru Christina
Gyllenstjerna ådaga lade, sågo de sig nödsakade
att 1520 erkänna Christian ii för deras
Konung. — De vilkor, hvarmed denna
antagning skedde, voro nog fördelagtiga.
Konungen lofvade, under de heligaste
försäkringar, att bibehålla Svenska folket vid dess
uråldriga frihet och lagar. Man skulle
lemna i förgätenhet alt hvad under kriget händt
och de klago-puncter, hvaröfver G. Trolle
sig besvärade, då han deremot åter insattes
i Erke-biskops embetet. Härefter blef
Konungen i Nov. månad krönt i Stockholm;
men midt under de högtidligheter, som
härmed voro förenade, utöfvade han de mäst
oerhörda grymheter mot sina nya undersåtare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
