Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOBIE COMEDIA.
Ifi7
Än tå migh fattadhes hvarken silff eller gull,
Och husen woro aff spijsning full.
Alt. thet jagli behöffde, gaff Gudli migh uogh.
Men hans gåffuor jagh aldrigh med tackseyelse togh." m. m.
Efter dessa scener af fürf:s egen uppfinning, vänder han sig till
bibeltexten. Tobias sänder sin son att. bjuda gäster till herrans
högtid (kap. 2. v. 1—2).
Sonen till fadhren:
"Min kere fadher, iagh gånger åstadh
Och besteller oss gester, som tu migh badh.
Och åter sonen till fadhren:
Kere fadher, wara wener the komma nu hijtt,
Hallom nu högtijdh, medh een gudeligh flijtt.
Fadren halsar gästerna välkomna. Sonen berättar honom, ätten
död man ligger på gatan, och fadren låter maten stå for att gå
och begrafva den döde (kap. 2. v. 3—4). Vännerna varna honom
(v. 8), men ban svarar, att han litar på Gud, då han gör sin pligt
och vill nu gå och begrafva liket. Omedelbart derpå berättar han,
att lian blifvit blind, då lian lagt sig att sofva efter det han
begraf-vit den döde (v. 10, 11). Hustrun klagar öfver att de i sin lyckas
dagar gifvit bort allmosor, så att. de nu ingenting hafva, utan måste
hon spinna "till allas deras föda" (v. 19). Två Tobie vänner begabba
honom (v. 15, 16); men Tobias uttalar sin ödmjukan under Guds
vilja (v. 17, 18). Tobias hör geten bräka och fruktar att den är
stulen (v. 20, 21). Hustrun svarar honom vred (v. 22). Då vänder
sig Tobias gråtande med en bön till Gud (3 kap. v. 1 6). Denna
bön är meddelad af Hammarsköld och Wieselgren, och med den
slutar törsta delen.
Andra delen. Scenen är i Råges. Sara förebrår tjenstepigan
hennes lättja; pigan försmädar henne (kap. 3. v. 7—9), och Sara
vänder sig gråtande till Gud i bönen (v. 11—23). Scenen förlägges
till Ninive. Gamle Tobias befaller sonen resa till Råges för att kräfva
Gabel på de 10 pund silfver (kap. 4. v. 21 —22) samt uppsöka sig
en god stallbroder (kap. 5. v. 4). Den unge Tobias säger sig så
skola göra och finner genast englen i nienniskoliamn, frågar hvem han
är och om han vet vägen till Meden (kap. 5. v. 5—8).
Svarade Engelen
Een Isralit är iagh och weet then wäghen bäst,
När Gabel j Råges tå haffuer iagh gäst.
Tobias den unge til Engelen.
Min kere broder, tu töftua här qvar,
Jagh kommer snart åter, iagh will wara snar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
