Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsning till Gottland. Poem af Joh. Nybom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du siad och leinpel uppå samma gång,
I helig vördnad diklen bugar sig
För minnets stumma storhet, som hos dig
Bland remnade arkader tankfull sillcr.
Hur mången siad med anspråk, marknadsglillcr,
Slår upp, och solar sig i dagens ljus,
Och tror sig evigi Näsla vårsol skiner
Kanhända uppå hoppet — i ruiner;
En ömklig, vedervärdig parodi
Uppå archilecturens poesi.
Du, Wisby, brutna, men ej brustna’makt,
Du fordna drottning, bjudande på hafven,
Med hansealisk ståt och makt och prakt;
Du herrskar ännu, herrskar utur grafvenl
Du är och du förblir »den helga grafven»,
Och konsten, när den rätt vill helga sig,
Vallfärdar from och vördnadsfull till dig.
Med knäppta händer i din helgedom,
Du konstnärns eviga, du Nordens llom,
Pilgrimen faller ned bland vin- och murgrönsranka,
Och läser mången evighetens tanka
Bland brustna hvalf i remnande arkad,
En stenens djerfva, sköna Iliad.
Der fordom klosterjungfrun låg och bad
På marmorn ibland vigda ljus och sång,
Klädd i försakelsens och korsets skrud,
Den fromma vanlrons, himlens, Chrisli brud,
Dil konstnärn nu med helig vördnad stiger;
Fast borta nunnan år, chorsången tiger,
Han tillber skönheten, en evig flicka,
Som ej kan härjas ulaf lidens makt;
I hennes sköte vill han vällust dricka,
Och rusa sig af hennes formers prakl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
