Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af J. M. Crusenstolpe - Robert Edvard Bruce (Bey) - Mauritz Staffan Philip Klingspor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gränslinien i denna konst mellan det praktiskt gagneliga
och charlataneriet är kanske icke alltid tillförlitligt
uppdragen, och vi vilja ej afgöra, om den ej törhända någon gång
öfverskreds af Robert Bruce; men säkert är att de finnas,
som med fullt skäl i tacksamt minne förvara honom och
hans magnetism — och tacksamhet förtjenade dessa hans
ansträngningar; ty de tärde hans lifskraft och bidrogo uti
icke ringa mån att påskynda hans i somras timade död.
Mauritz Staffan Philip Klingspor.
Af en urgammal ätt med betydlig förmögenhet i sigte
och i så väl sitt yttre som själsegenskaper af naturen
frikostigt utrustad, blef Mauritz Klingspor (född 1800) vid 17
års ålder anställd som fänrik vid konungens Svea Lifgarde.
Oaktadt dessa lyckans förmåner stannade han på
tjenate-banan i kaptensgraden. Tidigt lemnade han vapenyrket och
egnade sig åt det enskilda lifvets omsorger och
sysselsättningar, visserligen icke för att med händerna i kors betrakta
tilldragelserna i ett honom kärt fädernesland, men
beräknande, att, genom sin verksamhet i det offentliga lifvet, förr
eller senare nödga högsta makten att göra densamma sig
och staten tillgodo på någon framstående punkt i det
allmänna. Under de mest humana former var Mauritz
Klingspor i själ och hjerta äfvensom af grundsats aristokrat,
föraktande hofgunst och med hemliga sympathier till och med
för legitimiteten.
Ännu stod Klingspor qvar vid lif- och hustrupperne,
när det enda tillfälle, inträffade då han k8n sägas hafva
egentligen gjort uppseende, och det i sträng motståndsanda.
Under riksdagen 1834—1835 uppträdde han med värma
mot regeringens financiella system, apostroferande
regeringens handlingssätt bland annat med uttrycket: per fas et
nefasl Ministrarne, som varit, som voro och som blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
