Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Westgötabygden. Några dagars resa, beskrifven af förf. till Sjöjungfruns Sagor. (Med 5 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade mutat mänga rutor, dörrarne voro bräckliga, murarac
fulla af remnor och taket syntes fårdigt att instörta.
Klockstapeln lutade till undergåDg och likväl hade man icke
försäkrat sig om klockorna, utan kunde dessa, som hvarken
voro små eller missljudande, hvad dag som helst falla till
den steniga marken och sönderslås.
En fattig qvinna från en närliggande koja egde
kyrknycklarna och släppte oss in. Förgängelsen predikade icke
från predikstolen endast, utan äfven från de otympliga,
urblekta tak- och läktarmålningarne samt stolarne och golfvet.
Midt öfver ingången till koret lästes å en tafla: Mjnnel af
Löjet. Tonberg på Tomten och dess Fru Barbro Hall,
l)öde 1708. — Öfver uppgången till predikstolen fanns
följande inskrift: Delta snekarearbele är jort under Herr
Löilnanl Tonbergs besturande. I vapenhuset hvilade den
fordomsdags så fasaväckande stocken*) på underlag af öfre
och nedre halfparterna utaf en gammal dopfunt ") af granit.
Då jag ville ersätta den fattiga qvinnan för hennes
besvär att öppna åt oss, blef det oss emellan ett långt
kruse-rande med nigningar och bugningar, »ty, — sade hon, —
det är ingenting värdt.» — Slutligen höll hon dock
silfver-slanten till godo. I allmänhet fann jag också folket
tjenst-villigt utan anspråk "*). Ännu, sedan min angenäma
led-sagarinna och jag hunnit utom kyrkvallen, stod den höfliga
*) En slags skampall, hvarpå den dömde sknlle sitta med benen
trädda i de å stocken befintliga hål.
**) En dylik pjes, ornerad med englahnfvuden i upphöjdt
atenhng-geriarbete, har förf. för flera år sedan funnit en prestfrn använda
till — snrkålstunna.
’**) En annan erfarenhet hade en köpmän i Falköping gjort. —
När de komma in till mig och handla, — sade han, — får jag se
upp med begge ögonen, för att icke bli af med något utom köpet.
Anmärkningen må stå för krämarens räkning. Ar den sann,
så är det illa, men bevisar möjligen, att bonden gör sig till skälm,
der han tror sig råka nt för en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
