- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1863 /
144

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne Pingstaftnar i Lidners lif, af Marie Sophie Schwartz. Med Lidners porträtt i stålstick samt Lidners grafvård i träsnitt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lidner såg på honom, men med en blick, som
utvisade, att han nu ansåg sig hafva en fullkomligt obekant
person framför sig.

— Jag behöfver icke fråga, om jag ar igenkänd,
började mannen. Det vore icke gema möjligt, att herr
Lidner skulle minnas mig. Mitt namn är eljest Pehr
Anderson.

— Pehr Anderson! upprepade Lidner och sökte i
sitt minne. När eller hvar råkades vi sist?

— I Göteborg for omkring aderton år sedan. Herr
Lidner har väl icke alldeles glömt den lilla tiggaregossen,
hvilken ni bar hem från landsvägen, och hvars mor och
syster ni räddade ifrån att dö af hunger?

— Ah, nu mins jag! utropade Lidner. Den matta
blicken fick lif, och kring de bleka läpparna lekte ett
småleende. Jag undfägnades med smörj for denna
mandat. Min far ville med rottingen lära mig förstånd. Nå,
det var roligt att se en så gammal bekant. Lidner
skakade Pehrs hand. Det är mig ett dubbelt nöje, emedan
det erinrar mig om den första verkliga glädje af ädlare
natur jag såsom gosse erfor, med detsamma er närvaro
säger mig, att af den lilla fattiga Pehr blifvit en bra karl.

— Mamma, mamma, mat, jag är så hungrig! ropade
återigen den lilla flickan gråtande.

Pehr vände sig hastigt om, mumlande vid sig sjelf:

— Alldeles som lilla Greta ropade den der
pingstaftonen då han hjelpte oss ur vår nöd, och dermed rusade
Anderson ut ur rummet.

En stund förflöt, hvarefter han återkom med ett
knyte färskt bröd och diverse matvaror, hvilket allt han
nedlade på bordet, sägande helt andtruten:

— Detta for ögonblicket åt er dotter, herr Lidner.
Säg mig nu på hvad sätt jag kan vara er nyttig och
for-hjelpa er ur den förlägenhet, hvaruti ni råkat! Hvad jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1863/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free