Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - Fredrik Daniel von Rosen - Christian Erik Fahlcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke tillfälle till bragder för epopéen och de lagrar, man
vinner på manegen, tillhöra just icke dem, som häfden tager
i sin vård.
Och dock saknade icke grefve Kosen sin hederskrans,
men denna var, om man så vill, af mera medborgerlig
art. Om han ej vann den i brinnande batalj, vann han
den likväl, — genom en tjensteutöfning, uppfattad ej blott
ur en uteslutande militärisk, utan äfven social och vi ville
nästan tillägga moralisk synpunkt, genom en omutlig
rättskänsla och en sann humanitet. Han älskade , sitt vapen,
men han var å andra sidan sjelf af sitt regemente älskad
som en far. Det var hos honom något af den gamle
Ziethen, Fredrik H:s berömde kavallerigeneral, i hans sätt
att umgås med sin trupp och sitt befal, i den raska,
rättframma hållningen, i sjelf ra fryntligheten af hans blick.
Sedan flera år hade han nu afsked från krigstjensten, men
ännu i det längsta, förrän de ålderdomskrämpor bröto hans
kraft, hvilka slutligen lade honom vid 81 års ålder i
graf-ven, bar han sitt hufvud upprätt och man kunde, vid att
blott se honom, icke misstaga sig om att detta var en
militär med hjertat på rätta stället, lika mycket som en
ädling med det chevalereska gustavianska hofvets
traditioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
