Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hansson och hans häst. Teckning ur folklifvet af Anna A. Med träsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles detsamma: det försämrar en, och Per hade hört, att
många romaner äro dåliga, förslöa sinnet och nedsmutsa
inbillningen, och derföre aktade han sig för dem, läste inga
andra skrifter än sådana, som prosten antingen sagt
för-tjente läsas eller som han fått låna af denne.
En dag kom prosten resande till åldermannens, der
han först hade ett långt samtal ined Hans Person och hans
hustru, derefter inkallades Per, som höll på att plöja upp
en trädesåker utanför gärdet.
“Hör på, Per! Har du lust att studera", frågade
prosten ?
‘Trösten säger att du har så lätt för att fatta“, upplyste
modren; "det har jag också märkt alltsedan du var litet
barn; och som du är vårt enda barn, så..."
“Kan du få blifva hyad du har lust till", ifyllde
fadren.
Per tittade först på prosten och så på sin far, i det
han yred kasketten tre hvarf omkring mellan händerna.
“Om jag det får, så tackar jag Gud i himmelen",
svarade han och fick ögonen fulla af tårar, men kände sig
så glad, att han, derest icke prosten varit närvarande,
säkert hoppat lika många gånger i vädret, som han vred
omkring kasketten.
Och så rådslogs och underhandlades länge mellan
prosten och föräldrarne; men Per var icke med. Han hade
nu fått veta, att han fick studera. Ack, i många år hade
han drömt om en sådan lycka, utan att nånsin våga
drömma om, att den skulle blifva hans, och nu kom den
utan hans förvållande. Han hade icke uttalat sin önskan
för någon, utom i tysta tankar för Gud, och nu hade Gud
bönhört honom, och nu måste han ut i det fria för att
tacka. Vid slutet af trädesåkem under björkarna vid
bäcken kastade han sig ned i gräset, sammanknäppte händerna
och ropade gång efter annan: “tack, tack, tack!“ Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
