- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1871 /
65

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hansson och hans häst. Teckning ur folklifvet af Anna A. Med träsnitt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blommorna på dikesrenen kysste hans kind och hviskade
ett: “ära vare Gud i höj den detsamma hviskade molnen,
som seglade förbi. Per förstod alltsammans, lyssnade på det
och tänkte: hvad jag än blir, så vill jag icke lemna min
faders gård i främmande hand; nog är det lustigt att rida
genom verlden när det ta’r en, men en fast torfva att
hvila på är också göd att hafva.

»Här s&g jag första dagens ljus
Och här vill jag ock dö» —

men skaffa mig kunskaper, det vill jag; sedan gör det
detsamma, om jag icke blir annat än — hvad jag var förut.
... Plötsligen stannade han, liksom träffad af en stor tanke.
“Nu vet jag det, nu vet jag det“, utropade han. “Ack ja,
det vill jag. Gud skall hjelpa mig“.

Och så fick Per gå en tid och läsa för prosten; det
gick med lust och gamman; han tyckte, att han kommit
in i en alldeles ny verld, som med hvarje dag blef allt
större, men ändå icke skönare än den, genom hvilken han
flög, då han satt på tvärträ’et den der qvällen, och i
hvilken han för resten kunde flyga när som helst, antingen
han gick eller stod — han var född med den förmågan.

Och när Per gått hos prosten ett år eller så, skickades
han till Lund att studera. Det gick framåt med riktiga
jättesteg för Per. Flitig var han, men det var dock lika
mycket om icke mer hans utmärkta naturgåfvor som gjorde,
att det gick raskt undan för honom.

Öfver dessa gåfvor var han dock ingalunda stolt. Han
visste, att “allt godt kommer ofvanefter ifrån ljusets Fader“,
att ju större pund Gud gifvit menniskan, desto större
blif-ver en gång hennes ansvar för desamma. Hans moder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1871/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free