Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bergtagna. En saga från kristen-hedna tiden, upptecknad af Bias. Med illustration - 2. “Tiden görs mig lång“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En inre röst hviskade till henne allt hörbarare, att
bergakungen yar en antikrist, att hon sjelf var en
for-dömlig affalling.
Denna röst hörde hon i sina drömmar af huldmodern
och af kaniken vid kyrkan.
När hon vaknade blef hon förskräckt, och när hon
somnade nästa gång, hörde hon ljudet af Mariaklockan.
Hennes barn föddes med ett eldmärke på bröstet,
ett kors likt det hon tappat i elfgatan.
En dag, då de af hennes stam hade söndag dref
henne längtan att vandra ut mot den trakt, der hennes
hembygd låg.
Hon gick så långt bort att hon fick höra ljudet af
Mariaklockan.
Förkrossad föll hon på knä och bad till Gud och
till den heliga jungfrun.
Hon bad så länge, att Mariaklockan tystnade.
Då syntes för henne den heliga jungfrun, liksom
nedstigen från himmelen för att trösta henne och råda
henne.
Men den heliga jungfrun såg icke på henne, utan
blickade med moderlig kärlek på Jesusbarnet som hon
bar i famnen.
Hilla tyckte, att Jesusbarnet var likt hennes egen
lille gosse.
Synbilden försvann snart för Hillas ögon och hon
ilade hem och slöt sin son i sina armar.
Men längtan tärde henne dock allt mer; kinden blef
blekare och ögat strålade ej så som forr.
Ingen märkte detta så väl som bergakungen. Mången
gång hade han hört hennetala högt i sömnen. Allt detta
gjorde honom icke glad i hogen, men han höll inne med
hvad han tänkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
