Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bergtagna. En saga från kristen-hedna tiden, upptecknad af Bias. Med illustration - 2. “Tiden görs mig lång“ - 3. “Och hvar har du varit så långan en tid“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuru mycket det kostade på henne, måste dock
Hilla tala om sin längtan till föräldrahemmet.
“Detta har jag väntat länge på,“ svarade
bergakungen. “Hvem vet icke att blodet är tjockare än vattnet.“
“Innan fullmåne skall jag vara tillbaka,“ svarade
Hilla, när hon såg att mannens blick mörknade.
“Svär du det vid din Gud och vid mina gudar?“
“Ja, jag svär det vid Gud och den heliga jungfrun!“
svarade Hilla.
“Drag då hem till de dina och kom tillbaka med
lycka och trefnad!“ svarade bergakungen.
Så redde sig Hilla att draga hem. Bergakungen såg
huru hennes kinder återfingo sin farg och ögat sin glans.
Han lijelpte henne med förberedelsen till aftåget och
följda henne på väg ända till gränsen för bergfolkets
egovälde.
När han så tog afsked af henne, voro hans sista ord:
“Glöm ej din ed att vara tillbaka innan fullmåne,
eljest stundar olycka för dig, för barnen och för mig.“
3. “Ooh hvar har du varit så långan en tid.“
•Och inte har jag varit uti Rosende lid;
Tiden görs mig lång —
I berget har jag varit så långan en tid,
Men jag vet, att sorgen är tung.«
Svensk folkvisa.
Hilla stod och såg efter bergakungen, när han vände
tillbaka till hemmet.
När han ej mer syntes vid en krökning af
gångstigen ropade hon svagt hans namn och var nära att
vända om efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
