- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1873 /
167

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bergtagna. En saga från kristen-hedna tiden, upptecknad af Bias. Med illustration - 4. “Men jag vet att sorgen är tung“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så härlig hade ej Hilla sett honom sedan första
gången vid elfstigen.

Nu nalkades de förföljande allt mer, men försigtigt,
ty de hade blifvit varnade af bockhornens ljud och
blossens sken.

Bergafolket ordnade sig stolt till strid så godt
marken tillät. Så snart fienden kommit i sigte, afsköts en
pilskur. Hilla hörde då från sina frander ett dödsrop.

Hon kände igen sin broders stämma.

Så hörde hon sine fränders hämdrop oeh urskiljde
derur kanikens kraftiga stämma, manande till angrepp
mot jungfrurånarne.

Bergafolket med sin drott i spetsen inväntade lugnt
de angripande och läto dem först afskjuta sina pilar.

En af bergafolket blef lätt sårad i armen, och en
annan fick hästen sårad, men när sedan bergaboarne
sköto af sina pilar, träffades kaniken af bergakungens
dödande pil.

Som göteme nu sågo fiendens öfverlägsenhet, och
de utom dess förlorat två af sine förnämligaste män och
anförare, drogo de sig skyndsamt tillbaka under
vanmäktiga hotelser.

Bergafolket förföljde icke, utan aftågade i sakta mak,
medvetna om sin seger.

Drotten red först och Hilla bredvid honom. Ej ett
ord talade de under vägen, men Hilla såg, att
bergakungen lät folket rida sakta blott för hennes skull och
att han hade ögon endast för henne. Detta lindrade
hennes tunga sorg.

Så redo de, lysta af blossen, under det återstående
af natten. Stormen hade upphört, och en vacker gryning
lofvade en klar morgon.

När de kommo fram till bergakungens hof och stego
af hästame, hjelpte icke bergakungen Hilla ur sadeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1873/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free