Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 7. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitetet i Äbo, der han blef student 1822 och fortsatte
studierna med läsning på graden. Det var under dessa
studentdagar, som en stor skara ungdom en afton var
samlad hos erkebiskop Tengström. Man roade sig med
höfviska lekar och artigt skämt; bland andra nöjen
upptogs pantleken med vederbörliga forsoningsstraff för
dem som måst lemna ifrån sig panter. En hvar hade
måst skatta till den allmänna munterheten, då en pant
framkom tillhörand 3 en student. Hemlighetsfulla
öfver-läggningar mellan tärnorna om straffet: man hade redan
plockat smultron i snön och gått i det gröna och sagt
sin käras namn, det skulle nu vara något annat. Då
hviskade någon, att studenten i all hemlighet skref vers,
och man beslöt tvärt, ätt delinqventen genast skulle dikta
några stancer till solen. Han förklarade sig väl villig
att undergå straffet, men bad om anstånd. Det
beviljades, ehuru med svårighet, ,ty på den tiden improviserade
man, så det stod härliga till. Det första utkommande
numret af stadens tidning innehöll det utlofvade poemet.
Det var 1826, och den unge poeten var Johan Ludvig
Runeberg. Denna första tryckta dikt af honom finnes ej
i hans samlade arbeten, derför ett par profverser:
Till solen.
Da dagens öga
Som fjerran skickar
De ljusa, höga,
De Ingna blickar.
Dig helsar f&ngen,
Vid stoftet sluten,
Dig egnas sången
Fast skuggbegjuteo.
Omkring dig tåga
De verldar kalla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
