Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur lifvet af Anne-Charlotte Edgren. Gusten får pastoratet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Alla böra vi vara som barn inför vår Herre," sade
gamla fru Muurmeister.
Det låg en viss mild frid öfver hennes väsende.
Den hade först kommit med den höga ålderdomen —
länge nog hade hon varit som Amalia missnöjd, bitter,
alltid klagande öfVer verldens orättvisa och öfVer sitt
och sina barns tunga glädjelösa lif. Hon hade ej varit
en af de naturer, som lätt underkasta sig — en orolig,
verksam själ, full af otillfredsstälda men aldrig
slocknande förhoppningar — men nu var hon öfVer 80
år och lifvet började visa sig för henne som ett
landskap i skymningsstunden, då de små tillfalliga linierna
underordna sig och synas oväsendtliga och endast de
stora dragen framträda. Hon hade fått denna
ålderdomens lyckliga slöhet som gjorde att bekymren
numera gledo henne lätt förbi. Bara Gusten fick
pastoratet — det var egentligen det enda, hvilket nu låg
henne riktigt om hjertat, der hon satt mild och fredlig
i en länstol med sin stickstrumpa.
Midt emot henne vid fönstret hade Amalia sin plats.
Derifrån var den lifligaste utsigten nedåt torget och
der-för skulle Amalia sitta der, ty det roade henne så
mycket att se på de förbigående. Der gamla fru Muurmeister
satt såg man endast uppåt gränden och hon hade valt
den platsen strax, när de flyttade dit.
Amalia tog emot arbeten från Handarbetets vänner.
Hon sydde mycket väl och hade äfven en liten talang
att rita mönster.
Yid det andra fönstret, som vette helt och hållet
åt gränden satt den äldsta af "flickorna", Hilda, som
redan fyllt sina 60 år, men dock var den skickligaste
arbeterskan af dem alla tre. Hilda var litet låghalt
och hade aldrig, som de andra, haft några förhoppningar
på lifvet. Derför hade hon också redan i ungdomen,
då de andra fladdrade oroligt omkring och hoppades på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
