Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes svikna väntan, hennes förlorade sällhet, hennes
bortslösade kärlek kom öfver hennes läppar. Lika litet
hade hon förebråelser ens i sitt hjerta för mannen —
hvarifrån taga somliga qvinnor sitt aldrig trytande
tålamod? Lugn och jemn mötte hon hans ständigt växande
missnöje liksom det ständigt stegrade arbetet i förening
med den tilltagande fattigdomen, och huru mycket än
hennes bleka kinder och röda ögon sqvallrade om
öfver-drifvet arbete och .snart sagdt brist, förblefvo dock
hennes läppar förseglade. Och så kom det länge väntade
slutet.
’ Oxelroth måste gå ifrån sitt arrende, hans kreatur
och andra lösören, såldes, och de flyttade till staden.
Sitt forna husbondefolks välvilja hade Netta att tacka
för, att hon kunde möblera en liten våning och
annonsera efter inackorderingar. Och hon fick verkligen ett
par skollärarinnor, som betalade lågt, men till gengäld
liade ringa anspråk. Dessutom broderade hon flitigt
— få kunde föra nålen med en sådan skicklighet — och
sålunda började hon å nyo med friskt mod.
Mannen måste ju nu vara nöjd med henne, då han
hade henne att tacka för allt. Och han syntes verkligen
så till en början. Nettas ögon återfingo sin glans,
hennes läppar det blida leendet från hennes äktenskaps
företa dagar, och hon sträfvade efter att låta honom
sakna så litet som möjligt. Understundom fann också
han ett tillfälligt arbete såsom renskrifvare eller
bokförare. Sålunda lades åter dag till dag, medan Netta
broderade och i arbetet sÖmmade in tusen små oskyldiga
drömmar 0111 nya sent blommande rosor på hennes
kärleks tynande träd. Ack, äfven dessa sveko. Oxelroth
förblef sig lik — och’ hvad under? Om det är sant,
att kärleken flyger ut genom fönstret, då nöden tittar
in genom dörren, huru blir då förhållandet i ett hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
