- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
187

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton - 2. Julaftonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för smal — hvari han kanske icke hade så orätt — hörde
man hans snarkningar; och den som råkar känna till
dem, förstår lätt, att allt samtal sedan var för de andra
omöjligt. Det återstod blott att bjuda hvarandra godnatt.

2. Julaftonen.

“Go’ morron! go’ morron! hur står det till med alla
mina sjufsofvare?“ voro de första ord, som bröto
tystnaden nere i flygeln på julafton. Det var prosten sjelf,
som med detta rop, utbasunadt med hela hans
kraftiga stämma, steg in genom dörren klockan half åtta
på morgonen, då alla ännu lågo och drogo sig med
undantag af “spektorn,“ som redan var utgången.

“Go’ mor’on, morbror!“ ljöd det sömniga svaret
från systersönerna rundt omkring, och “go’ mo’ron,
Petrus !“ från farbror Sven; och härvid gäspades på alla
håll och man sträckte sig, så beqvämt de små smala
prestgårdssängarne medgåfvo.

Präktiga brasor flammade och sprakade i
kakel-ugnarne och kastade ett bredt eldsken framåt golfvet
och en skimrande reflex på de nyblankade stöflorna,
som kammarpigan Stina en half timma förut hemtat, och
som nu stodo ordnade vid stolarne. Stina hade varit
så tyst som en katt, men man hade hört henne tassa,
och man hade sett hennes mörka figur afteckna sig mot
eldskenet, när hon knäböjande tände brasan — och sedan
dess hade man hela tiden befunnit sig i detta dåsiga
halfvakna tillstånd, som så behagligt stämmer med det
drömmande skenet från en nytänd morgonbrasa, och som
kanske aldrig kännes behagligare än i ett litet
hem-trefligt gästrum på landet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free