Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Hugo Raab, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en verksam natur fordrar mera af lifvet. Tj ens ten lera*
nåde mycken tid öfrig*, ocli sjukdom hade förstört Raabs
plan att genom studier vid Marieberg upptaga de tre
närmaste ungdomsåren.
Men fader Adam Kristian var en praktisk man.
Af Kyssbylund hade han icke blott gjort en mönstergård
i landtbruksväg, han hade äfven der infört en och annan
industrigren; nu tänkte han särskilt på ölbryggerirörelse.
Hugo kunde ju nu lära yrket och sedan förestå bryggeriet.
Och så vardt hr baronen och underlöjtnanten
förvandlad till bryggarlärling i Stettin. Yrket lärde han,
och ehuru bryggeriet på Ryssbylund aldrig blef af,
hade han god nytta af kursen, ty den skärpte hans
iakttagelseförmåga, vidgade hans blick och stälde honom
ansigte mot ansigte med den preussiska värnepligten.
Hemkommen blef Raab andre adjutant på
regimentet. 1854 års krig väckte ytterligare hans sinne till
eftertanke. Det talades, ja skreks af både ungt och
gammalt folk att vi skulle med i kriget. Ett vågsvall af
friskt mod kom öfver “de gossar blå“, och underligt kändes
det i hjertat både denna och andra sidan bottenhafvet, när
Sveaborg bombarderades, Bomarsund eröfrats och
ålands-bönderna talade om att “komma till det gamla landet“.
Medan ännu striden pågick och konung Oskar I
frestades af “Vestmakterna“, for Hugo Raab till Berlin.
Här erhöll han tillstånd att genomgå en fullständig
krigsskolekurs. Den varade trenne år (1855—58), under
hvilka han tjenstgjorde vid flera preussiska regementen.
Den allvarliga håg att väcka sina landsmäns eftertanke,
hvilken nu besjälade honom, gaf sig uttryck i tvenne
skrifter, dem han hemsände och genom fadrens försorg
lät befordra till trycket, 1857, den ena en
öfversätt-ning, den andra originaluppsats, båda behandlande
nödvändigheten af ökad öfning for trupp och befal om dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
