- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1892 /
42

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens från 1789. Romantiserad skildring af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Georg Stoopendaal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad ämnar du begära af konungen?» fortfor
grefvinnan på samma oroliga, nyfikna sätt.

Den unga flickan rodnade ännu djupare och slog
blygt ned ögonen.

»Jag är sedan ett år tillbaka trolofvad med min kusin
Ferdinand, den unge gossen, med hvilken jag dansade så
mycket den där midsommaraftonen, då min goda gudmor
bjudit mig hit, och då kungen täcktes observera min
obetydlighet och visa mig så mycken nåd,» svarade Marie utan
att se upp. »Men vi äro båda lika fattiga och kunna ej
tänka på giftermål förrän Ferdinand får en anställning.
Han själf är timide . . . försagd . . . låter andra gå före sig.
Så har det runnit mig i sinnet att jag som kvinna kanske
skulle ha mera succés och då jag fick vetskap om att en
syssla vid kungliga slottet Haga blifvit ledig genom
dödsfall, tog jag Gud i hågen och vände mig till den vackre
generalen, som ofta behagade skämta med mig då jag var
en liten flicka och sprang efter min stackars far på
borggården, och han var nog god att skaffa mig denna audiens
hos vår allernådigste konung, som säkert ej skall neka
min bön.»

Grefvinnan smålog, så mycket hennes sorgsna, oroliga
ansigtsuttryck kunde tillåta.

»Nej, du har rätt, Marie,» sade hon och granskade
beundrande den unga flickans förtjusande ansikte som
rodnaden och förlägenheten gjorde ännu mer intagande;
»du har rätt, kungen skall icke neka dig någonting. Ack,
mitt barn, hade jag din ungdom, din skönhet, så vore jag
ej så utan hopp som jag nu är. Min stackars grefve, han
har ingen ung och vacker hustru, som pläderar för honom,»
tilläde hon med en djup suck.

Marie såg upp med en undrande blick.

»Hvad är det min goda gudmor tänker bedja hans
majestät om?» frågade hon blygt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1892/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free