Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Sylvesternatt på dödens hotell af Γισσα. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Släden svängde in i en skum hålväg mellan isklädda
väggar. Isen hängde som frusna liklakan, höjde sig öfver
klyftorna som lemmar, hvilka förstelnat och stucko upp
längs hällarna som benpipor. Men i hålvägens bortersta
krök brann månen, kallt belysande detta inkörshvalf till
dödsriket.
En ödslig dalbotten öppnade sig, omsluten af snöiga
åsar utan växtlighet. Ur drifvorna framträdde i månskenets
och de elektriska lampornas hvita färg en by, hvars
schweizer-villor med tak af blankt järnbleck trängdes kring ett
palats-likt jättehotell. Det var P. K. Stellwegers berömda
kuranstalt för bröstsjuka.
Postsläden stannade framför hotellets stora ingång.
Klockan klämtade och ut skyndade kypare och husknektar
samt bildade en häck af närgånget stirrande frackfigurer.
I dörren väntade portieren, en barsk, groflagd man med
Viktor-Emanuelsmustascher och guldband på skärmmössan.
Icke ett drag rördes i hans ansikte, icke ett finger kröktes
på hans hand. Med nedlåtande likgiltighet granskade han
den anländes klädsel och gjorde, omedveten om
främlingens titel och hopsmultna fädernearf, en hastig beräkning
öfver hans tillgångar.
Vid trappan stod P. K. Stellweger själf med händerna
i byxfickorna och gungande i knävecken som en förrymd
jungman, hvilket han också sades vara. Han hälsades
höfligt af prins Bonaventura men rörde själf endast
vårdslöst vid hattbrättet och pekade vägen med foten.
Prins Bonaventura fick ett rum i en sidobyggnad och
spillde väl en timme på att kläda om sig. Han stod
omgifven af en kokett kvinnas alla toalettartiklar och for
med en pudervippa öfver sin nyrakade haka. Från de
många öppnade luktvattensflaskorna ångade en doft af
kryddor och pressade örter som från kärl eksreliker, hvilka länge
legat gömda i skrin af rosenträ, och de förde hans tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
