Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höst. Stämningsbilder från öfre Norrbottens skogsland af Hugo Samzelius. Med en bild: »Parti af Torneälfven vid Tornefors»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu var det förbi alltsammans, sommarsagan var
slut och den långa mörktiden stod obevekligt för dörren:
skogen skulle snart stå med snö öfver markens stelfrusna
mossbäddar, stå med snö öfver kvist och gren, och isen
skulle snart slå sin speglande dämmare öfver älfvattnet,
som blott i forsarna mäktade rasa som det ville.
I synnerhet denna sista septembernatt var ovanligt
frostkall och förstod att grundligt sveda af älfholmar och
strandbackar samt tillintetgöra hvarje tynande lif, som fördes i
uttorkade celler. På andra sidan träskets immande rand
lysa nu mot fonden af barrskogens mörka linier
sankmarkens björk och asp med lifligt gulröda blad och på
myren står starren vissnad samt hänga de frostrodnade
dvärgbjörksbladen på slappa skaft. Hjortronruggarnas breda
bladskifvor hafva krympt som för eld, martallarna se mer
än vanligt risiga ut och hela myren, som omgördlar bergets
yttersta sluttningar, liknar en brunröd matta, öfver hvilken
fastmarkens grenverk svingar sina vajande skuggor.
Skogsbäcken, halft öfverskuggad af snårig al och gran,
rinner fram med sitt mörka vatten och sin däfna luft samt
utmynnar i en vik, där storälfven vältar sin kyliga, i
solljuset glindrande våg. Just i älfbrädden bildas där ett
litet fall, dold t af höga moss- och starrarter, och där lefver
bäcken lustigt om med svällande bubblor, som sjunka och
stiga, skälfva och frasa sönder. Längre ut mellan
videgrenarna ligger en kompakt skumbädd, liknande en bänk
med blomkålshufvuden, äfven den darrande för den
mäktiga böljegången. Och när vindfläktarna komma, då yr
skummet mellan slokande grangrenar och vissen säf långt
ut på älfven, hvilken fäster små tappar däraf som höstblom
på naten — samma älf, hvilken i sommartid afspeglade
mattgröna videbuskar, lummiga björkar med hvita stammar
och svarta lafvar, täta pilsnår och blommande örter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
