Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höst. Stämningsbilder från öfre Norrbottens skogsland af Hugo Samzelius. Med en bild: »Parti af Torneälfven vid Tornefors»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu på kvällen kommer folket hem från dagsarbetet
ute på nyodlingen; det ser riktigt sommarlikt ut med
kvinnornas ljusa bomullskoftor och karlarnas röda
skjortärmar! Solen håller just på att gå till hvila i rödglödande
västermoln och sprider en mängd egna, färgrika dagrar
ända in i skogens mest aflägsna gömslen. Det blir allt
dunklare och mörkare, och när natten, den allförbarmande
Nyx, kommer med sina djupa slöjor och famnar naturen,
då är det blott några darrande stjärnor, som brinna på
himmelen och i älfvattnet, hvilket afspeglar dem inne
bland granarnas dunkla bilder. Ute på insjön glimmar
likväl en klar, ensam eld i stäfven på en långsmal
forsbåt –hvad det månde vara? Jo, några nybyggare,
som ljustra sik! Det ensamma ljuset försvinner, allt tystnar
efter hand och mot morgonsidan hviner frostkall höstvind
fram öfver mossiga granmarker, öfver branta bergsträckor
och i trånga dalraviner mellan skogsåsarna.
Snart kommer snö och vinter.
Nu reser sig solen makligt upp från sin brokiga,
svällande bädd med blygrå kuddar och lätta, ultramarinblå
draperier, svagt belysta af tusentals arseniksyrlighetsgula
glödlampor inne bland djupa, gulröda reflexskärmar. Som
en segrare ser den ut öfver naturen, hvilken den genom
att undanhålla ljus och värme bragt till förtviflans nödbrunn,
där ådern sinat och bottens lösa mylla stelnat till skrofliga
kammar.
Glittrande frost hänger öfverallt, som fint dun på
rodnade dvärgbjörks- och hjortronblad, på grågrön skvattram,
på starrstrån och på videbuskar, men liknande
glimmer-flagor eller fiskfjäll, små naggade, genomskinliga plattor,
på skogsträdens grenar och barr — landskapet står så
Svea, 1892. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
