Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska eskaderns sista farväl eller Sångarstriden på Mysingen. Humoresk af Chicot. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men knappt hade hennes späda rop dött bort, förrän
musiken på Marengo åter spelade upp, och denna gång —
»Ur svenska hjärtans djup», hvari de franska officerarne
instämde unisont och med mössorna af.
Skall jag söka beskrifva mina landsmäns känslor?
Dröm om dem i stället så himlapatriotiskt som
möjligt, medborgarinnor och medborgare I
Må det vara nog sagdt, att svenskarna, — fröknar, herrar
och drängar, — liksom på osynligt kommando reste sig upp,
lade händerna på sina fosterländska hjärtan och bugade
sig tre resor under de mest frenetiska viveanden, som
fransmännen fått i detta jubelland
Och fransmännen, akter och för, från amiral Gervais
till yngste tallriksdiskaren, logo, skreko, viftade och vinkade
så oemotståndligt lifvadt åt de nyss pin obekanta
främ-lingarne, som om samtliga varit kaliforniska kusiner,
återkomna med guldsandsgördlar gömda under kläderna.
Vive la France och Vive la Suéde blefvo allt starkare
i växling, medan åter marseljäsen dånade från Marengo så
skarpt, att själfva trutarna — jag menar hafstrutarna —
höllo sina fula munnar och flydde upp till branterna på
Bjurshagen för att se om sin flintskalliga afföda, befarande
det värsta af ett väsen, hvartill de och deras urfäder aldrig
upplefvat något liknande på detta annars så tysta och
ensliga ställe.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
