Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska eskaderns sista farväl eller Sångarstriden på Mysingen. Humoresk af Chicot. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvartill patron och dotter satt sin lit, skamligt lämnade
dem i sticket. Hon öppnade inte munnen, utan satt blott
och såg sur ut.
Fröken Uttersax fyllde likväl mycket nätt luckorna i
Madinska familjens bildning, låtande fransmännen veta, att
patronen var ägare till den stora ön om styrbord, hvilket
gaf fransmännen uppslag till en hop tokroliga frågor
aa-gående lifvet på en ö, något som de tycktes föreställa sig
ovilkorligen böra vara å la Robinson Crusoe.
Dessa sprakande lustigheter afbrötos dock snart genom
inbjudningen till gunrummet, hvarpå officerarne helt
gemytligt bjödo damerna armen och förde sällskapet till sin
midskepps om styrbord belägna salong.
Marengos »Carré des officiers» var ett stort, aflångt
rum med icke egentligen elegant, men rätt komfortabel
inredning. Ett långbord, några buffeter, bokskåp, stolar
och stoppade bänkar längs väggarna — voilå tout. På
inre långväggen ett par fruntimmersporträtt, fantasier, läckra
akvarelltryck, i hvilkas ramar voro instuckna en massa
visitkort, de flesta bärande kända namn i vår egen marin.
Från takbjelkarna nedhängde tre små korgar, enligt uppgift
gåfvor af kvinliga beundrarinnor, som hade tur nog att
bo ute vid Trälhafvet, när eskadern låg där.
Under det sällskapet orienterade sig, hade en ung
man, som mycket väl kunnat misstänkas för någon
emigrerad hertig från Faubourg S:t Germain, med lika mycken
fart som elegans satt fram glas och bisquits, dragit korken
ur några vinbuteljer och flugit omkring med en jättebricka
likt en tyst snurra.
Sedan man läppjat på det något ordinära vinet,
börjades stenkastningen.
»Nå, hvad tyckte ni om Stockholm?»
»Ah, en förtjusande stad, förtrollande, hänförande!
Men, uppriktigt sagdt, så sågo vi inte mycket af den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
