Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Fredrik Pacius, af Zach. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan medelpunkt. Icke för att han eller någon skulle
vara oersättlig: det vore en skymf att kalla en mäktig
genius så, det skulle innebära, att han lämnat bakom sig
ett ofruktbart fält. Hans ära är att öfverträffas af sina
efterföljare. Men när en sådan personlighet försvinner från
jordens yta, kännes alltid ett tomrum. Det finnes en
lifskraft mindre i detta land.
Därtill kommer en
säregen ensam ställning.
Mången förtjänst, mången storhet
kan upprepas, gå igen,
upp-lefva ånyo i andra
personligheter. Men det finnes
lifs-gärningar, som aldrig kunna
göras om, emedan där ej
mera finnes en ödemark att
förvandla till lustgård. En
sådan lifsgärning kvarlämnade
Pacius. Hvemhelst här må
framträda efter honom som
storman i tonernas ädla konst,
skall denne icke mer finna
en öken framför sig, för att
efter sig kvarlämna ett
blomstrande fält.
Det är däri Pacii
betydelse ligger för vårt land.
För Tyskland och världen skulle han alltid kvarlämnat
minnet af en aktningsvärd konstnär, men en bland de
många. För vårt land är han den ensamstående skaparen
af ett nytt tidehvarf på sitt område.
Jag skall icke upprepa kända biografiska data. Det
skall ännu skrifvas böcker om denne man och hans nu
till största delen okända musikverk, — icke blott här, men
Svea, 1892. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
