- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1901 /
37

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en vaktkonstapel och frågade honom om det var i dag,
som Brita Eriksdotter skulle bli fri — *Jag tror visst
det är en, som kommer lös i dag,» sade konstapeln. —
»Det är en, som suttit inne för barnamord,» upplyste
Ingmar. — »Ja visst ja, jo, hon slipper ut nu på
förmiddagen.»

Ingmar gick ej vidare, utan tog stöd mot ett träd och
ställde sig att vänta. Inte en minut tog han ögonen från
ingången. »Det är väl en och annan, som gått in där,
som inte haft det för roligt,» tänkte han. »Jag vill inte
bruka öfverord,» sade han vidare, »men kanske mången,
som gått in där, haft det mindre svårt än jag, som står
här utanför.»

»Jo jo men, nu har ändå Stor Ingmar fört mig hit
till att hämta bruden ur fängelset,» sade han så. »Men
inte kan jag säga, att Lill Ingmar är nöjd, han ville allt,
att hon skulle träda ut under en äreport, och modern
hennes skulle stå bredvid och lämna henne till
brudgummen. Och så skulle de ha åkt till kyrkan med stort följe.
Och hon skulle ha suttit grann och brudklädd bredvid
honom och smålett under kronan.»

Porten öppnades flera gånger, det var en präst, och
det var fängelsedirektörens fru och jungfrur, som gingo
ned åt staden. Ändtligen var det Brita, som kom. Då
porten gick upp, kände Ingmar en ryckning i hjärtat. Nu
är det hon, tänkte han. Ögonen föllo igen på honom,
han var helt förlamad och gjorde ej en rörelse. Då han
tog mod till sig och såg upp, stod hon på trappsteget
utanför porten.

Han såg henne stå stilla där ett ögonblick. Hon sköt
tillbaka hufvudduken och med klara, obetäckta ögon såg
hon ut öfver landskapet. Fängelset låg högt, och hon
kunde öfver stad och skogshöjder se ända bort mot
hem-landsbergen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1901/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free