Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så såg Ingmar henne skakas och böjas af någon osynlig
makt. Hon slog händerna för ansiktet och satte sig ned
på stentrappan. Ända fram till platsen, där han stod,
hörde han hur hon snyftade.
Han gick nu fram öfver sandplanen, ställde sig nära
henne och väntade. Hon grät så häftigt, att hon
ingenting hörde, han fick stå där länge. — »Gråt inte så, Brita,»
sade han till sist. Hon såg upp — »Å, Gud i himmelen,
är du här!» sade hon. 1 ögonblicket stod det för henne
allt hon gjort mot honom, och hvad det måtte ha kostat
på honom att komma. Hon gaf till ett högt rop af
glädje, kom och kastade sig om hans hals och snyftade
på nytt.
»Tänk som jag längtat, att du skulle vara här,» sade
hon. — Ingmars hjärta började klappa, därför att hon
blifvit så glad åt honom.— »Hvad säger du, Brita, har du
längtat?» sade han och var rörd. — »Jag ville väl bedja
dig om förlåtelse.»
Ingmar rätade upp sig till hela sin längd och blef kall
som en stenbild. — »Det blir väl tids nog med det,» sade
han, »nu tycker jag inte vi ska stå här längre.» — »Nej,
det är ju inte något ställe att stanna på,» sade hon
ödmjukt. — »Jag har tagit in hos köpman Löfbergs,» sade
Ingmar, då de vandrade vägen fram. — »Ja, det är
där jag har min kista.» — »Jag har sett den där,» sade
Ingmar, »den är för stor att stå bakpå kärran, vi få låta
den stå kvar, tills det blir något annat bud.» — Brita
stannade och såg upp på Ingmar. Det var första gången
han nämnde, att han ville föra hem henne. — »Jag har
fått bref från far i dag, han sade, att du var med om att
jag skulle resa till Amerika.» — »Jag tänkte det kunde
inte skada, att du hade något att välja på. Det var ju
ej så visst, att du ville fara med mig.» Hon märkte väl,
att han inte sade, att han önskade det, men det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
