Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 4 porträtt - Otto Martin Torell, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick åtfölja på forskningsfärd till Kristianiafjorden och
Bohuslän, utvecklade han sin iakttagelseförmåga och sina
kunskaper. Lovén kunde elektrisera sina elever, men i
denna förmåga steg Torell ännu högre än läraren, när han
icke så lång tid därefter själf samlade lärjungar omkring sig.
1853 promoverades Torell i Lund till filosofie doktor
och ägnade sig därefter åt medicinska studier, så väl i
Stockholm som i Lund, där han 1858 blef medicine
kandidat. Men då hade han redan begynt de studieresor
hvilka skulle göra honom till förgångsman inom den
arktiska forskningen.
Hans iakttagelser af de geologiska bildningarna inom
Sverige drefvo honom att företaga jämförande studier
i de Tänder, där hel eller partiel istid ännu rådde, och att
därunder iakttaga icke blott geologiska vittnesbörd, utan
äfven fossilier i jordlagren samt flora och fauna i den ännu
lefvande naturen.
Så for han till Schweiz 1856, till Island 1857, till
Norge många gånger, till Spetsbergen 1858. Och dessa
resor vordo inledningen till de för naturforskningen i de
arktiska områdena epokgörande svenska polarexpeditionerna,
af hvilka den första, 1861, utfördes under Torells ledning.
Adolf Nordensköld var Torell följaktig på spetsbergsfärderna
1858 och 1861 och öfvertog sedan ledningen för en lång
följd af år, under det Torell arbetade i hemlandet och
mer och mer utsträckte sina resor till de delar af Europa,
hvilka med Skandinavien delade den geologiska period,
under hvilken de voro täckta af inlandsis, såsom Grönland
är det än i dag. Så vardt han den nya teoriens främste
grundläggare: från föreställningen om ett ishaf gick han
till bevisföringen om en inlandsis, hvars bortsmältande under
ändrade terrängförhållanden alstrat ett nytt geologiskt skede,
hvars kvarlefvor i de olika ländernas jordskikt och i dessas
fossilier, icke mindre än i några ännu lefvande former af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
