Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg som Gluntarnes skald. Några minnesord af Hellen Lindgren. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gropen. Allt eftersom tiden flyr, blir det sjuka samvetet
starkare, känslan starkare af, att man icke längre hör hit
och att man är förlorad, om man fäster sitt hjärta, där
man borde känna sig blott som gäst och främling.
Det blir därför två typer i det glada Uppsalalifvet,
Wennerberg kommit att teckna, den en smula lättsinnigt
sorglöse, ungdomsjublande studenten, som sår sin vildhafre
och sedan tar sitt förnuft till fånga, och det misslyckade
studielifvets inkarnation, öfverliggaren, ofta ett skinande
ljus inom studentvärlden, men som tyvärr icke har nog af
den nyttiga egenskap, som heter ärelystnad. Öfverliggaren
är »magistern», gammal och van i Uppsalalifvets alla
mysterier, hvilken Glunten bland annat anlitar om råd, när
han behöfver vigilera. Smärtsamt blir deras förhållande,
när Glunten måste köra den gamle vännen på dörren,
emedan han insett, att han är hans frestare, och magistern
själf har klart för sig, att han varit skadlig för sin vän
och tar sin hatt och helt ödmjukt går sin väg för att
lämna vännen att i fred fullfölja sina examensstudier. En
tafla, så gripande därför, att den talar om det praktiska
lifvets obeveklighet.
Den konstnärliga studentkrets Juvenalerna, stiftad 1835
och med hvilken Wennerberg först 1843 sammanträffade —
han hade då varit student sedan 1837 — blef
väckelsen för honom att skrifva sina Gluntar, som ofta föddes
under de glada lag och musikaliska samkväm, dit snart
»hela Uppsala» ansåg för en ära att komma med.
Juvenal-förbundet hyfsade och förfinade tonen inom studentvärlden,
på samma gång det tjänade att utjämna klyftan mellan
professorer och studenter, och Wennerberg, som varit
själen i denna glädjekommitté, bidrog härigenom mäktigt
till studentlifvets lyftning. Den fina ironiska parodin bröt
inom de bättre elementen de råa upptågens makt öfver
studenternas sinne och lät studenten känna sig som med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
