Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annars. Det har varit så tyst och tryckt i djupet och
som allting annat fröjdar det sig åt att möta dagen.»
Där var mycket för mig att tänka på, mycket mer
än jag kunde göra klart för mig, i synnerhet det
personliga lif som på något sätt var ett med naturåskådningen.
Jag stannade icke heller vid detta, men hvar jag gick,
anade jag mig till och nästan hörde vattnets
hemlighetsfulla lopp under den jord jag såg. Våren omkring mig
blef mig så ännu mer frisk och betagande än förut, och
allting, ända till de otaliga trastarnas vilda och djupa drillar
om kvällen, föreföll mig som ett utslag af de tysta och
dolda makter som buro det hela.
Grels såg jag ännu ett par dagar, arbetande i tyst
förnöjelse med spett och spade, våt och drypande af fukt
och lera. Då hän stod djupt ned i jorden och trodde sig
ensam, kunde han gnola och småsjunga af glädje. När
det var färdigt, for han sin väg.
Om sonen fick jag veta, att hans förhållande till
fadern var något spändt. Han trifdes icke med sitt stånd
och sin sysselsättning och det underligt lugna och
dämpade lifvet i hemmet, som man också i viss mån gaf
honom rätt i, ty det var en mycket begåfvad, liflig och
verksam yngling. Han ville »bli något», och se och
pröfva på världen, och han höll det för en dumhet att
icke sälja skogen eller själf göra penningar ur den. Grels
satte mot allt detta sin lugna och fåordiga myndighet, så
att det knappast vågade sig fram till förslag, men han led
dock däraf, både af kärlek till gossen och af bekymmer
för hvad som skulle ske en gång vid hans eget frånfälle.
Men detta var för mig bara hörsagor, ty jag mötte den
sommaren ingen af familjen vidare.
Fyra år senare kom jag till trakten igen. Där hade
händt en hel del, människor hade dött, och människor
hade kommit till, men på det hela taget var sig allting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
