Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos alla, när de sågo läkaren komma, och de tänkte icke
på något annat. Till och med flickans blick blef lättare.
Endast den sårade låg likadan.
Grels lutade sig ned och gjorde sin undersökning,
hans starka händer gledo vant och varsamt öfver den
blottade kroppen, hans ögon spejade klara och lugna mot den
sårades, men undveko att möta dotterns. Det syntes, att
han med afsikt höll hvar tanke på sitt eget fjärran, för
att ur sin vanliga intuitiva syn få full visshet. Han lyfte
handen till ett tecken af tystnad och lyssnade och tänkte.
Vattnets brus tätt intill oss och i fjärran steg starkare upp
emellan oss.
Det var icke svårt att på förhand veta domen, ty nu
var det en döendes rosslande andetag som bröto fram.
Flickan sträckte ut sin hand och grep fatt i Grels.
Hon hade ingenting förstått eller märkt af det sista. Där
var som ett smärtsamt skri af förhoppning i hennes blick,
en gnista af ljus, ett flöde af glädjetårar som ville brista
fram i hennes bruna och blanka ögon. Hon tvang faderns
blick emot sin för att få bekräftelse. Den var mycket
djup, mycket stilla, underbart och hemskt stilla.
»Far,» ropade hon, och i detsamma begrep hon.
Rösten förstummades och glimten i ögat slocknade. Hon
lät hans hand falla och tänkte blott på den döende. Hon
vaktade på hvar rörelse han ännu kunde göra, hvart tecken
han kanske kunde ge, att han visste att hon var där. Hon
sökte att följa med hans lifslågas flämtande och ömt
omsluta den med hvar tanke in i den rymd den lyfte sig
mot
Grels reste sig upp, och i det han halft vände sig
bort från sin egen smärta, gaf han tecknet åt alla att låta
den närmaste vara i ro med sin. Det var häri på en
gång något af vördnad, af underkastelse för lifvets lag
som på hvar och en ensam lastar lidandets odelbara börda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
