- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1903 /
30

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af ringaktning för ord, hur vänliga och kända som helst,
inför tingens krossande tyngd.

»Hur gick det till,» sporde han, för att rikta
uppmärksamheten ifrån scenen, ehuru det annars var en fråga
af för stunden underordnad vikt — »hvem . . .?»

Det var tydligt, att man blott sagt honom hälften af
olyckan, och att han ingenting anade. Där fanns ingen
som förmådde svara. Halft omedvetet vände man sig åt
det håll, där dråparen sist varit synlig.

Grels följde riktningen och blickade äfven han uppåt
bäckens mörka lopp. Det otydliga tog gestalt för hans
ögon, som när man stirrar mot ett virrvarr af linjer och
fläckar, och fantasien ger dem form. En grupp af tre
män skymtade i skogen i ett slags brottning. En af dem
slängde undan de andra som ville hejda honom och ännu
ropade ifriga råd. Olof kom långsamt ned emot fadern,
han kom nära.

»De ville, att jag skulle fly,» sade han, »men hvad
skulle det tjäna till? Det var för dig jag gick, men här
kommer jag igen. Hvad skulle det tjäna till att fly?
För mig är det ju ändå slut. Eller» — hans röst steg
plötsligt upp ur sina dofva och stela tonfall med något
vildt kämpande i ljudet, som det gjorde ondt att höra,
ett våldsamt skri mot det omöjliga— »eller finns det hopp,
finns det hopp ännu?»

Fadern tog sig hårdt åt hjärtat och höll handen kvar.
Han var nu alldeles blek, men tvang sig till fasthet.

»Det kommer mycket på en gång,» stammade han.
»Dul Var det du?»

»Hvad vet jag om det? Min hand i alla fall» —
och han såg på den som på ett hemskt och främmande
ting och tycktes känna kväljningar öfver blodfläckarna
därpå och minnet af den ljumma förnimmelsen. »Ja visst,»
återtog han fast och liksom oåterkalleligt dömande, »jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1903/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free