Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
risslande i djupet. Han gick bort och skar af en vidja,
långsamt efter noggrant val.
De närvarandes blickar följde honom, och ingen mer
än jag gaf akt på ett par män som närmade sig och
stannade vid nybygget. Det var något i kläder och hållning
som icke hörde hit, och jag betraktade dem därför
uppmärksamt.
Jag kände genast igen, hvem det var, Olof och
troligen en ledsagare från fängelset. Direkt därifrån måste
de då ha kommit; för sina farhågors skull hade man icke
velat lämna fången ensam förr än i hans hem.
Hans ansikte lyste redan på afstånd blekt af
instängdhet och kanske äfven af upprörda känslor. Det gaf ett
ryck i mig. Nul Att han skulle komma just nu, midt
i våren, midt i detta 1
Underligt och våldsamt gripande måste det ha varit.
Att tänka sig de sista fängelsedagarna med den
stundande oron allt närmare och närmare, frågan: hvad har
du att göra med det lif som väntar därute, hvart skall du
ta vägen i det för att gömma dig? Och därunder
årstidens växling som sköt förbi, ännu snabbare för honom
än för andra, anad i en glimt öfver en mur, stoftdansen
i en ljusstråle mellan galler, oupphinnelig med allt det
andra förlorade, förbruten med all lifvets glädje. Dagen
kom, och allt detta var borta. Det var en färdig värld han
såg ut i, utan plats för honom, vacker men främmande.
Sedan färden norrut genom skogar liknande hans egna,
öfver älfvarnas välkända och väckande röster. Så, plötsligt,
våren igen, hoppet, glädjen som en svidande möjlighet
igen, men strax minnet ännu tyngre än förr, det förbrutna
ännu mer förbrutet.
Han tryckte sig, halft i svindel och för att söka stöd,
halft för att gömma sig, intill stugans knut, stod där och
såg, tyst och orörlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
