Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han tände sabbatsljusen i stakarna af silfver. På ett
sällsamt språk, som ljöd som när ormar hväsa i
sommarsolen eller man stöper kulor, läste han sabbatsbönen,
medan hans gråa lockar vajade öfver mantelns silfverkrage.
Agatha stirrade på honom som på ett spöke och höll sig
fast vid den gamla länstolens karmar för att icke af
skräck glida i golfvet, och när Melkisedek sedan skar hvitt
bröd åt henne ur en kaka, som låg under ett med
sällsamma tecken broderadt kläde, var det som hon med hvar
beta hon sväljde, gaf sig allt ohjälpligare i hans våld och
blef trollkarlens blindt lydiga slafvinna.
Melkisedek märkte strax, hvilken makt han fått öfver
Agatha och han ökade den med sällsamma ceremonier och
fukter. Han berättade henne hemska historier om
vam-pyrer och varulfvar. Hans röst och hans ansikte verkade
lika hemskt och besynnerligt, där han satt i skymningen.
Mörkret omsväfvade honom, så blott den gula hyn och
emaljglansen öfver hans hvitögon lyste. De gula händerna
rörde sig i luften och i den tomma rymden. Orden
föllo doft som jord på en kyrkogård. En natt, när
Agatha låg i hans armar, bet han ett rödt märke vid
hennes högra bröst. Just där skulle läderlappen med
hundhufvudet sätta sin kalla sugmun och suga hennes
hjärteblod, om hon öfvergaf honom.
Förhållandet var att Melkisedek fattats af en lidelse
för den unga flickan med den guldröda hårmanen och
det hvita skinnet, som hvar dag blef allt våldsammare
och mer svartsjuk. Han blygdes själf öfver sin dårskap,
han lifsföraktaren. Dock också Judas stora konungar hade
ju, när de blifvit riktigt gamla och visa och sågo döden
i ögonen, älskat unga kvinnor, som värmde dem med sin
ungdom och än en sista gång läto dem dricka ett djupt
drag ur lifvets bägare. Lik den, hvilken beslutat lämna
all sin egendom och gå bort, likväl en stund väger den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
