Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankor och grodor. Kuriosa hos våra författare af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likaledes i antikatolsk syftning döpte om Legende till
Lugente (= lögnand). Men afståndet härifrån och till våra
dagars ankor synes mig likväl mer än öfverkomligt. Och
liksom flera andra kuriositeter i språklifvet tör ankan få
betraktas som oförklarad.
Af grodans språkliga tillvaro har jag inte sett något
försök till historisk utredning. Hvad man först kommer
att tänka på, det är naturligtvis folksagan om de två unga
flickorna, som af trolska väsen fingo olika gåfvor: vid
hvart ord den ena sade, susade rosor från hennes läppar,
medan den andras tal ledsagades af massvis utramlande
grodor. Sannolikheten för att vår tids grodor ha sitt
ursprung härifrån är emellertid naturligtvis inte
öfver-väldigande.
Därför få vi ta dem i arf, som de lämnats oss, dessa
uttryck, och vara tillfredsställda med att de likväl
upptäcktes för så länge sedan, att det inte kan tydas som
någon ny och för oss speciell slapphet eller hjärnbrist,
att nutiden dagligen och stundligen visar opp exemplar
af dem. De ha anor, som äro ganska många — om man
nu håller styft på skillnaden mellan uppkomlingar och
ättlingar. För att inte gå alltför långt tillbaka i tiden och
gräfva opp mumifierade ankor och grodor, skola vi
inskränka våra undersökningar till adertonhundratalet.
Ty det är längesedan dessa djur började betraktas
som jaktdugligt villebråd. Den tid, som ansåg sig som
skaparen af ett hyfsadt svenskt språk och en hyfsad svensk
vitterhet, den gustavianska, började bedrifva jagandet med
system och energi. Det gällde ju för dessa män, som
kommo till sina litterära sysselsättningar med hufvuna fulla
af fransk vitterhet och öronen fångna i fransk språkkonst,
att dana fosterländska motsvarigheter till detta, att göra
efter de främmande förebilderna så noga som möjligt. Den
svenska akademien skulle ju enligt sin stiftares mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
