Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej synts i grefvens hus, kom småningom tillbaka
Och klagade ej mer på obelönta sår.
Men mindre styrd i allt af hjertat än af flärden,
Han alltid vunna pris för nya öfvergaf.
Eglé blef sjuk af sorg, dess färger föllo af;
Med harm emot sig sjelf, med vämjelse för verlden,
Hon lefde i sitt hus till slut som i en graf.
En dag, med hjertat stängdt för allt hvad glädje heter,
Hon sökte i sin park den gömda skuggans fred.
Ack, suckade hon tyst, i det hon satt sig ned,
Så ung — och dock ett lif så fullt af vidrigheter!
Så qvald — och ej en gång en vän att gråta med!
Hon såg, i det hon slöt och ögat kring sig vände,
Ett indiskt blomsterstånd, som hennes forna vän
Eör fyra somrar se’n från landet henne sände.
En blixt vid denna syn sitt ljus hos henne tände;
Hon flög till urnan fram, slöt armarna kring den,
Hon kysste rosens blad och skrek: »Jag har en vän,
Som jag ej nog är värd, som jag ej fyllest kände!
Annett, i dag ännu vi se hvarann igen».
Eör mycket sagdt: ty först den andra morgonen
Hon for och tredje da’n till hennes boning lände.
Nu väntar ni er visst ett bypalats, med spis
Och sex tums fönsterglas och bjelklag under taken,
Böd knut, staket med grind, — på svenskt arkadiskt vis.
Byt om er dikt, jag ber, uti ett paradis,
Der allting visar er naturen prydd af smaken.
Inbilla er ett näs, emellan vatten sträckt,
Med öar rundt omkring, som spegla sig i fjärden;
Ett litet landtligt hem, det vackraste i verlden,
Mot nordens kalla vind af reslig* skog betäckt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
