Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då talade jätten med hån: »Helt visst
Är hvite Krist
En Gud, som sitt tempel är värdig.
Jag bygger det jag, om du säger mig blott
Hvad namn jag fått, —
Se’n kyrkan är murad och färdig.
Men kan du ej säga mitt namn, välan,
Du vise man,
Gif akt på hvad vite jag sätter:
Då måste du ge mig åt mina* små
De facklor två,
Som vandra på himmelens slätter.» —
»Du hedniske dåre, på himlens fält,
Der Gud dem stält,
Sin gång gå solen och månen.
Så goda som onda de se uppå
Ifrån det blå
Och lysa den vise och fånen.»
»Klokt svaradt», sad’ jätten. »Yäl mörkt också,
Kan jag förstå,
Dem utan här blefve i Skåne.
Välan, jag begär blott hvad sjelf du har,
Ditt ögonpar,
Och afstår från sol och från måne.»
»Blir kyrkan blott bygd», var den frommes svar,
»Mitt ögonpar
Till lön jag dig gerna vill unna.
De himmelska syner ej slockna med det:
Guds majestät,
Guds lof kan den blinde förkunna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
