Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tilldragelse, som äfven inom vår lilla krets blef
märkvärdig, var Johan Olof Wallins utnämning till erkebiskop.
Det må lemnas osagdt, om belåtenheten var odelad bland de
gamla lärda herrarne, men bland oss studenter af
Vestmanlands och Dala nation var glädjen stor, ty Wallin var född
dalkarl. Hans unga landsmän uppvaktade honom med en
lyckönskande skrifvelse, som beledsagades med en skaldesång af
Böttiger. Wallin besvarade den vänliga helsningen med en af
honom författad »Vestmanno–Dala-sång» och gåfvan af en
stipendiifond, hvars ränta årligen på valborgsmessoaftonen,
den 30 april, skulle tilldelas någon student inom nationen
såsom ett hederspremium. När detta blef bekant, blef
förtjusningen omätlig. I slutet af terminen kom erkebiskopen till
Upsala. Då blef fart inom nationen; Wallin höjdes på axlarna
och blef buren omkring salen.
Hösten 1837 förflöt mera hvardagligt. Det enda, som
hände, var, att nationen nödgades ur sin krets utdrifva en
bland de yngre, en vanartig pojke, som hade illa förbrutit sig
med oanständigt skoj vid ett högtidligt tillfälle. På den tiden
hade studentnationerna en magt, som de nu ej hafva, att från
sig bortförvisa ovärdiga ledamöter. Och den, som var utkörd
ur sin nation, var i och med det samma tvungen att skilja sig
från universitetet. Jag nämner händelsen såsom ett tecken,
att andan var god i ynglingakretsen; här skipades rättvisa.
Vårterminen 1838 var annat lif i nationen, vi hade politik
i republiken. Vi skulle välja ny inspektor, ty professor
Rabenius hade tagit afsked. De äldre och flere med dem ville
välja professor Fahlcrantz, men bland de yngre funnos
åtskilliga, som hade fördom mot honom och ville välja professor
Boëthius; men Schröder var öfvergifven, utom af några få.
Dessa tre professorer voro de, som kunde komma i fråga, ty
de voro nationens landsmän. Spänningen mellan partierna
var mycket styf; vi arbetade och planerade mot hvarandra;
vi »propsade», såsom det kallas, med dem, som ansågos
obeslutsamma. Sinnesstämningen var verkligen så upprörd, att
det vänliga kamratumgänget blef lidande deraf. Hela saken
har nu mera intet annat intresse, än att den visar, huru
dessa små ynglingasamfund, der hela folket knappt utgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
