Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att mannen var personligen bekant med professor Fahlcrantz,
och jag beslöt att tala några ord med Fahlcrantz, innan jag
gaf mitt bestämda svar. Då jag följande morgon besökte
Fahlcrantz, mötte jag i trappan samme man, om hvilken jag ville
fråga, hurudan han var: han hade varit hos Fahlcrantz för
att fråga, hurudan jag var. Fahlcrantz upprepade det svar,
han sade sig hafva gifvit den främmande mannen angående
min person. Det lydde så, att jag »vore allt för god åt
honom». Det, som Fahlcrantz för öfrigt yttrade, var just icke
uppmuntrande, men jag beslöt likväl att göra försöket. Jag
tänkte, att om det icke utföll lyckosamt, så kunde jag ju
komma derifrån lika lätt, som jag kom dit, och några veckor,
så lång tid, som behöfdes för att begagna riksarkivet för
disputationen, månde jag väl kunna uthärda. Så blef saken
uppgjord, och den 9 februari afreste jag till Stockholm.
Den man, i hvars familj jag nu inträdde, var
expeditionssekreteraren Lorich, som var egare till huset n:r 110
Drottninggatan, hvilket på den tiden kallades Kniggeska huset.
Det första inträdet gjorde ett ovanligt intryck. Det inre af
detta hus har en viss liknelse af palats. Jag infördes genom
en trång förstuga i en af de utskjutande sidorna af det i
trekant bygda huset och vidare genom en smal gång in i ett
rum, ur hvilket åter gick en dörr till en stor förstuga, som
liknade en salong, från hvilken en stentrappa ledde upp till
öfre våningen. Der fördes jag återigen genom en salongslik
förstuga med stengolf in uti ett genomgångsrum, ur hvilket
gick en dörr till det rum, som anvisades mig att bebo. Från
detta rum infördes jag vidare genom en tapetdörr in i en
mycket stor sal, der väggarna voro beklädda med antika
gyllenläderstapeter och taket var uppfyldt af oljemålningar och
ornamenter af gips. Det hela föreföll mig, såsom jag vore
kommen i ett förtrolladt slott. Men förtrollningen upplöste
sig på det behagligaste sätt. Värdinnan, fru Lorich, kom mig
till mötes i den stora salen och mottog mig med en vänlig
helsning. Första aftonen tillbragtes i det angenämaste
umgänge, och under de följande dagarne dröjde det icke länge,
förrän jag var fullkomligt hemmastadd. Jag fann mig vara
inkommen uti en i hög grad intressant omgifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
