Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUÖDIU MINNEN FRÅN l 8 56 - 57. 519
hade visat dem ett litet vänskapstecken genom att släcka dem
en liten summa - 150 riksdaler riksmynt - att på den
dagen fördelas i två eller tre vängåfvor åt studenter i nationen,
sådana som kunde anses väl förtjenta.
I början af året 1857 erhöll jag ett uppdrag af studen-
terna att hålla ett festtal på Nordiska festen. Meningen var,
att utom de egentliga skålarne skulle ett mera genomgående
föredrag hållas från katedern. Detta skulle jag göra, och jag
gjorde det. Talet blef längre, än att jag trodde mig om att
kunna lära mig det helt och hållet utantill. Jag talade med
skrifvet papper framför mig. Detta tal är tryckt i mina
» Smärre skrifter».
Från umgällgeslifvet vill jag nämna en liten anekdot.
Min person hade lyckats att göra ett fördelaktigt intryck hos
en af de gamle i Lund, professoren Brunius. Han sade mig
några ord, som i hans mun kunde anses för en artighet, neni-
ligen att om jag blefve så gammal, som han nu var, skulle
jag blifva alldeles lik honom. Det är fara värdt, att en och
annan i Lund, om de hade hört detta, skulle ansett spådomen
ej mycket smickrande.
Hos enskilda studenter såg jag flere tecken till ett väl-
villigt sinnelag mot mig. Jag skref en gång i min dagbok,
den 14 mars: »Bjuden af en student, som har gjort en lyckad
examen. En yngling, som med förvärfvad duglighet går ut i
verlden och börjar en verksamhet med egen kraft och för-
tjenar med nyttigt arbete sitt bröd, sådant är, såsom jag sade
i afton, något som gifver en upplyftande känsla.»
Vårterminen 1857 gick sin jernna gång under omvexlande
arbete och umgängcslif. Mycken gästfrihet blef mig bevisad,
men nog räknade jag dagarne till sommarferiernas början, då
jag skulle få återse de gamla bygderna. Min afsigt var att
bevista magister pr’omotionen i Upsala och dereíter företaga
min sjunde rundresa i Dalarne. Båda dclarne gingo i full-
bördan. Angbåtsresan från Malmö tili Stockholm var särdeles
behaglig och min glädje att återse Upsala obeskriíiigt stor, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
