- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
20

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. 1700-talet. Grundlinjer och utgångspunkter - 5. Konstakademien organiseras - 6. Gustav III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erinringar i denna väg hade till följd, att Gustav III mer än fördubblade
akademiens anslag. Detta uppgick från år 1777 till 2,000 rdr specie.

1780 blev ett märkesår för akademien. Den flyttade då in i eget hem, i
det av överdirektören Gerhard Meyer skänkta huset vid Röda bodarna.

Det Meyerska huset – byggt på 1670-talet för överståthållaren Axel Sparre
efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. – var en solid och värdig byggnad, två
våningar hög – gården framför huvudbyggnaden omslöts av envånings flyglar,
som inrymde bostäder, stall och uthus.

Till en början upplätos nio rum åt skolorna, två rum åt
överintendents-ämbetet samt boställslägenheter åt direktören och andra. Nu började
arkitektskolan sin verksamhet med Tempelman som professor, nu tillkommo även
principskolan och ornamentskolan för hantverkslärlingar.

I detta "konsternas tempel" hade antikerna äntligen funnit en värdig fristad.
Långt innan akademien stiftades hade genom Nikodemus Tessins försorg dessa
antiker i gips förvärvats i Paris, utförda efter där befintliga original eller
avgjutningar, men flertalet av bilderna hade under ett århundrade vilat
inpackade i sina lårar i ett magasin, enligt Adelcrantz’ yttrande "en dyrbar men
så gott som bortglömd samling", otillgänglig för såväl forskare som konstnärer.
Nu uppställdes de i akademiens högtidssal och i teckningssalarna, där ungdomen
alltså fick "studera efter det skönas högsta ideal".

Huset befanns likväl "mindre bekvämligt och rymligt", varför kung Gustav
– alltid redo att visa akademien sin "omvårdnad och nåd" – anvisade medel
till en byggnadsfond.

De franska konstnärernas anspråkslösa övningsskola hade sålunda växt ut
till en statsinstitution med fastslagna bestämmelser, med privilegier och med
ämbetsmän med rang och titlar.

6.

Gustav III.

Gustav III:s konstintresse var modersarv. Den unga
kronprinsessan Lovisa Ulrika var lycklig, då hon fick inreda sin nya
våning på Drottningholm efter egen smak, fick bo i rum, som hon kunde trivas i,
vackra rum, dit inga "tråkiga eller sorgsna tankar" kunde tränga sig in, fick
omge sig med goda konstverk och studera ostörd i sitt bibliotek och i sin stora
myntsamling. I ett brev till sin syster (1748 eller början av följande år), där
hon beskriver sina rum och redogör för sina senaste konstförvärv, utbrister hon:
"Säg nu, kära Lilly, om inte detta är tillräckligt för att tömma en börs! Det
har verkligen lyckats mig förträffligt, jag har Gud vare lovad inte en enda sou
kvar." Den, som skrev dessa ord, var en ung prinsessa, sorglös, glad över att
leva och att kunna leva "som en drottning".

Om henne skrev Hochschild i sina memoarer på 1780-talet, att hon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svekon19/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free